Främmande underofficerare.Behöfligt antal dugligt underbefäl kunde ej alltid erhållas inom landet, utan måste anskaffas från främmande land. Liksom förhållandet var med främmande officerare, så erhöllos främmande underofficerare före år 1656 hufvudsakligen från Holland och derefter från England.
Hvardera af åren 1640 och 1641 värfvades sex konstaplar från Holland.[1] År 1644 ökades antalet till fyratio, hvaraf hälften konstaplar och hälften konstapelsmått.[2]
År 1640 uppdrog amiralitetskollegium åt viceamiral Peter Blume att i Stralsund eller Hamburg förhyra tio à tolf styrmän samt 1644 sju eller åtta dylika, som kände det danska farvattnet.[3] I London förhyrdes år 1658 genom envoyén Georg Fleetwood tre skeppare, en högbåtsman, två styrmän, tjuguen konstaplar, och tjuguen konstapelsmått, hvilka hitkommo med amiral G. Ayscue.[4]
4.
HEMKALLSFOLKET.
Denna benämning användes här till skilnad från förhyrda.
Hemkallsfolket utgjordes af båtsmän och bösseskyttar, hvilka
underhöllos (hade hemkall) af jordegare å landet eller borgare
i städerna. Underhållet utgick under flera former och
kallades med ett gemensamt namn för hemkall.
Rotering.Med rotering förstods indelning af jorden för uppsättning och underhåll af krigsfolk, soldater och båtsmän. Ett antal gårdar lades tillsammans att bilda en rote, hvilken skulle hålla en karl. Städerna roterades på det sätt, att ett visst antal borgare skulle hålla en karl.
Första försöket med ett ständigt båtsmanshåll på landet anstäldes år 1623.[5] Då roterades Vermdö och Ålands båtsmanskompanier i Sverige samt två kompanier i Finland.
