synnerlig difficultet“.[1] Och regeringen var ej sen att följa vinken. Fem dagar derefter utfärdade hon ett öppet bref till alla, som hörde under båtsmanshållet, att vara beredda att i dessa oroliga tider uppsätta fördubblingsbåtsmän, hvilka skulle genast förlofvas ur tjensten, när faran var öfver.[2] På grund häraf utfärdade amiralitetskollegium d. 17 juni 1657 följande cirkulär till kompanicheferna: “Emedan den danska konungen utbrutit i öppen fejd med konungen af Sverige, har rikets råd beslutat att landshöfdingarne med båtsmanskaptenerna skola öfvertala allmogen i båtsmanssocknarne att uppsätta en fördubbling af deras ordinarie båtsmanstal. Då den danska fejden blir ändad, skola fördubblingsbåtsmännen förlofvas ur tjensten. Der blott fyra bönder äro uti roten och det skulle falla sig för besvärligt för dem att uppsätta fördubblingskarl, så må två sådana rotar förena sig om en fördubblingskarl. Men rotar, som bestå af åtta eller tolf bönder måste prestera fördubblingskarlen“.[3]
Men ej nog härmed. I december 1657 utfärdades cirkulär till alla kompanicheferna att komplettera ej allenast det ordinarie mantalet, utan äfven fördubblingen, så i städerna som på landet[4]. Laglig blef icke denna utskrifning förr än genom riksdagsbeslutet i Göteborg d. 1 mars 1660. “Hvad skeppsflottans förstärkning vidkommer, så lofve vi ridderskapet, adeln och krigsbefälet samt borgerskapet och samtlige allmogen, att än continuera med båtsmanshållsfördubblingen, såsom i nästförlupne åren skedt är. Dock vid sådant förbehåll, att när någon sådan båtsman genom hvarjehanda tillfälle afgår, roten då icke ytterligare skall med dess ersättande besväras det året, utan det nästkommande. Som vi ock förmoda, att om Gud förlänar oss fred med Danmark, vi då blifve med båtsmansfördubblingen förskonte“.[5]
Sedan fred slutits upphörde fördubblingen enligt kungl. resolutionen d. 26 nov. 1660.[5] Såsom föreskrifvits för städerna, så skulle ock landets förlofvade fördubblingsbåtsmän i första rummet rekrytera vakanta ordinarie rotar i landsorten.[6]
Då konung Karl blef myndig år 1672 utlofvades på riksdagen i Stockholm d. 18 december: “Vi af städerna och på