arbetsmetod vann amiralitetskollegiets synnerliga bifall[1] och
användes sedan af kollegiet vid skogsarbeten i Södermöre och
Norrland.[2] För skeppsbyggeriet och sågarne i Norrland, till
hvilka uppfordringarne blef för kringliggande socknar ett
ständigt återkommande onus, utfärdade amiralitetskollegium
d. 29 januari 1666 en förordning, bestämmande de persedlar
hvar rote “efter gammal ordning“ (!) skulle gifva sin båtsman
till månadskost, när han blef uppfordrad till sågarne eller
skeppsbyggeriet i Norrland, nemligen:
1:o) fem lispund proviant i bröd, kött, smör, fläsk och annat,
som bonden kan åstadkomma och båtsmannen är nöjd med;
2:o) tolf kannor malt och så mycket humla, som dertill
behöfves;
3:o) sex kannor uti ärter, gryn eller mjölk.[3]
Efter upprepade klagomål medgafs rotarne den lindring, att de skulle blott vid hvarannan uppfordring behöfva utrusta båtsmännen med månadskost. Kronan åtog sig att försörja dem hvarannan gång.[4]
Detta missbruk stäfjades 1680, ty när 100 man af Smålands kompani då uppfordrades för ekehygge i Småland, liksom äfven 50 man af Ölands kompani för ekehygge på Öland, så förordnade amiralgeneral Hans Wachtmeister, att folket skulle underhållas med kronans kost och rotehållarne derifrån befrias.[5]
Kläder af roten.Vid båtsmanhållets inrättande ansågos rotarne icke vara skyldiga att hålla folket med kläder. Det ålåg kronan att nödtorftligen kläda karlen, då han var inkallad i tjenstgöring. Hemma på roten skulle han för sina hemkallspenningar hålla sig sjelf med kläder.[6]
Men under kriget med Danmark 1645 utfärdade amiralitetskollegium ett cirkulär till kompanicheferna, att de skulle tillhålla så väl borgmästare och råd i städerna som allmogen att vid hemkallsfolkets uppfordring gifva hvar karl s. k. småpersedlar, bestående af två skjortor samt ett eller två par strumpor och skor. De skulle föreställa rotehållarne, att det skulle bidraga till karlarnes helsa, om de finge byta kläder på skeppen. Derför att de förlidet år icke kunde göra detta
