Ho äst du? frågas dig. Betänk i dag och säg,
hurdant ditt hjärta är att rödja Herrans väg.
Var blick förråder dig: din hala uppsyn röjer,
hur i din säkra sömn allt orent dig förnöjer.
Gack till Bethabara: gack, usling, hör och lär,
vad tröstrikt vittnesbörd en mild Johannes bär.
Gud med Eliæ kraft den dyra mannen sände,
att vittna, ho den var, som folket än ej kände:
Johannes träder fram och bildar i vår själ
vår frälsning till dess grund, dess sanning, vikt och väl.
Han döper i dens namn, som själv sig låtit döpas
och genom vilkens blod vår sällhet skulle köpas.
Ho äst du? frågas dig. Hålt i ditt överdåd:
sök hamnen i din storm emellan nöd och nåd;
så slipper du en gång att vid de blixt, som ljunga,
i tusen plågors kval, med hämnden på din tunga,
längst ur förvivlans djup, att blodig, svart och bar,
ditt huvud resa opp och sjunka vid ditt svar.
