Gack till din Herres vingård ut:
du till hans tjänst är dyrt förbunden;
Gack, redan nalkas tredje stunden
av arbetstiden snart till slut.
O! hur din ungdomsfärg befläckas,
du sysslolösa, där du står!
Och du med dina vita hår!
skall du med husbond längre gäckas?
Husbonden syns ännu en gång:
vak upp, hans vilja att förnimma!
Re'n morgonrodnans gyllne strimma
upprört naturens fröjdesång.
Vad står du fåfäng där och tycker,
och din dagspenning så försmår?
En penning, den av nåd du får,
ehuru tungt dig bördan trycker!
Nu elfte stunden husbond går
med hesa rop och fromma böner
att skänka sina arbetslöner
för villig tjänst i trogna spår.
Men hot och knorr och kiv och bannor,
med inbilsk höghet om sin rätt,
sig röjer på ett våldsamt sätt
i bistra ögonbryn och pannor.
Så buga djupt och se dig kring,
betänk din lättjefulla dvala:
för vad skall husbond dig betala?
Vad har du gjort? Slätt ingen ting.
Därföre återstår dig mycke
i tjänst och lydnad, ord och verk:
till evighetens portar, märk,
din vandring är ett litet stycke.
