Skalden till målarinnan
| ← Till de aflidna |
|
Trastens sång till Luna → |
SKALDEN TILL MÅLARINNAN.
Din poesi skall ingen prosa qväfva,
På dina rosor ingen vinter snöga.
Du ser ditt mål: allt annat bryr dig föga,
Och du skall nå det, hur sig hinder häfva.
Jag ser dig glad till konstens tinnar sträfva,
Det högsta vill du nå, ej blott det höga:
Och för din säkra hand, ditt säkra öga,
Med nya dagar nya bilder sväfva.
Och mig en enda följer, hvar jag vistas:
Den bilden har en ram af gyllne strålar,
Och den har färger evigt lika bjerta.
De färgerna de penslas ej, de ristas.
Det är en Gud, som denna bilden målar
Hvar morgon ny på duken af mitt hjerta.