←  Min gamla och min nya frack
Småplock på vers
av Elias Sehlstedt

Till Clara
Visa på förstuqvisten  →


[ 101 ]

TILL CLARA.




Gråt ej, Clara! fastän sorgen smyger
Sina liljor i din ungdoms vår!
Molnet skymmer solen, men förflyger,
Sorgens lilja knoppas och förgår.
 
Ingen stjernas glans så klar är vorden,
Att den ej af molnet öfvervins:
Ingen evig glädje fins på jorden,
Liksom ingen evig smärta fins.
 
Låt dig trösta! Himlen rättvist dömmer,
Endast kärlek i dess pröfning fins.
Den är tröstlös blott, hvars bjerta glömmer
Gud och pligten, men sin plåga mins.

Gråt ej, Clara — dock jag dig förlåter:
Tårar bli ändå vår tröst till slut.
Endast, glöm ej himlen, när du gråter,
Glöm ej himlen, se'n du gråtit ut!