Småplock på vers/Valsen

VALSEN.

Af alla jordens dansar; jag våga vill min hals!
Är ingen så gudomlig och rolig som en vals.

Man träffas första gången, och tar hvarann i famn,
Fast man å ömse sidor knappt vet hvarandras namn.

Uti hvarandras öga, som i en medaljong,
Man bär hvaranns porträtter i öppen danssalong.

Man flickan tar om lifvet och trycker hennes hand,
Kanske man ock tillbaka ”en tryckning får ibland.”

Om hon i valsens hvirfvel vid kavaljerens arm
Sig hänger fast, det väcker ej etikettens harm.

Men bjuder du på gatan din arm för halkans skull,
Hon svarar: ”nej; jag tackar!” — och faller heldre kull.

Af alla jordens dansar, jag våga vill min hals!
Är ingen så gudomlig och rolig som en vals.