1.
Snabbt som blixten de försvinna,
Våra korta levnadsdar;
Som en pil att målet hinna
Tiden hastar bort så snar.
Döden möter att oss fälla
Och för Herrens domstol ställa.
Sällhet eller ofärd då
Blir den lott vi skola få.
2.
O min själ, må du betänka
Dina dagars knappa tal,
Att ej synden dig må sänka
I förtappelse och kval.
Uppskjut ej dig själv att pröva,
Dröj ej Herrens bud att öva,
Att när han dig kalla vill,
Du må vara prydd därtill.
3.
Likt ett skepp, av vinden kastat
Plötsligt till en okänd strand,
Än ett år, ack, syndbelastat,
Flytt till evighetens land.
Vad jag gjort och tänkt och velat,
Vad jag brutit, vad jag felat,
Allt med detta flydda år
I Guds bok nu tecknat står.
4.
Om ock någon dygd blev övad,
Ack, hur litet gäller den,
Då dess inre halt blir prövad
Av den högste domaren.
Nej, i stoftet må jag ligga
Och om nåd och tillgift tigga.
Jesu, låt ditt dyra blod
Rena mig och skänka mod.
5.
Låt den nya nådetiden
Av min själ användas så,
Att jag, när den är förliden,
Må för dig i tron bestå.
Låt från denna dag mig börja
Mera vist för själen sörja,
Leva för den evighet
Som jag snarligt stunda vet.