1.
Sorgen och glädjen the wandra tilsamman,
Lyckan, olyckan, samt löje och gråt,
Medgång och motgång the möta hwarannan,
Solsken och molnet the följas ock åt.
Jordens gull
Är präktig mull,
Himlen allena af salighet full.
2.
Cronor och spiran af stenarne fina,
Lysa, och wisa en kongelig pragt,
Tusende bördor i Cronorne skina,
Tusenfalt omsorg i scepterens magt;
konungars bo
Är skön oro,
Himlen allena gör salighets ro.
3.
Alle ting hafwa föränderlig lycka,
Hwar en befinner sin sorg uti barm.
Brist finnes ock under dyrbara smycke,
Full utaf sorg och hemligan harm,
Hwar en har sit,
Jag har ock mitt,
Himlen allena för sorgen är qwitt.
4.
Wälde, och wisdom, och timmelig ära,
Styrker ock ungdom som blomstrande stå,
Hwar på sit sätt högt anseende bära,
Taga dock af och med tiden förgå.
Alle ting må
En ända få,
Himmelens sällhet allena bestå.
5.
Wackraste rosor är j utan taggar,
Skönaste blomster förgift hos sig bär,
Under röd rosenkind hjertat sig gnagar
Sörjer at lyckan så sällsam delt är,
I sorgestrand
Flyter wårt land,
Himlen allena har alt i sin hand.
6.
Therföre wil jag med tålamod bära
Hwad mig påkommer och blifwer pålagt,
Intet bekymmer skal sinnet förfära,
Intet skal dö,
Lustighets frö
Blomstras på himla lycksalighets ö.
7.
Ångest skal glädjas i härligsta smycke,
Qwida skal wändas i lust och i frögd
Armod skal glädjas i gyllene stycke,
Swaghet skal springa af starkhet i högd,
Afund skal stå
Fängslad i wrå,
Himlen allena kan thetta förmå.
8.
Låt nu min lott och min lycka så falla
Såsom min Gud och min HErre han wil,
Låt ock afunden utguta sin galla,
Låt werlden rasa; war rolig och still.
Tiden är kort,
Rinner snart bort,
Himlen skal wända all ting til sin ort.
