1.
Stjärna, som lyste för Österlands söner
Klarast av alla från himmelen ned,
Lys oss i natten på ensliga färden
Fram till det nyfödda barnet oss led!
2.
Lågt är han bäddad i krubban i stallet,
Världen ej bättre sin Herre består,
Dock han av änglar, där stilla han slumrar,
Hyllning som konung och frälsare får.
3.
Säg, vilka offer vi honom må bringa,
Vad han begär för att bliva oss huld?
Pärlor från haven, juveler från bergen,
Blommornas doft eller finaste guld?
4.
Ack, det är han, som är rik över alla!
Oss att välsigna han endast begär.
Hjärtat begär han; o låtom oss falla
Ned för hans fötter, vår frälsare kär!
5.
Stjärna, som lyste för Österlands söner
Klarast av alla från himmelen ned,
Lys oss i natten på ensliga färden,
Fram till det nyfödda barnet oss led!
