Stockholm, Del 3 (Elers 1801)/Kap 103
| ← Cap. Om Söder Ström och de deruti anlagde Byggnader. |
|
Cap. Om Södra Broarne. → |
III. CAPITLET
Om Slussen.
Söderström blef som förut sagt är, kallad Konungssund, sedan Norrske Kung Olof Haraldsson der hade öppnadt en väg, för att med sina skepp komma ur Mälaren till hafs.
Att Norr- och Söder strömmar, af ållder varit segelbare utan Sluss, synes af flere Historiska berättelser; och kan äfven deraf slutas, att skillnaden emellan Mälaren och Saltsjöns vattuhögder ej var större, eller vattnets lopp hastigare, på en lång och jämn slutning, än att fartyg kunde segla både upp och neder. Men efter Stadens anläggande, bebyggande och utvidgande; och sedan Mälarens friare utlopp genom desse Strömmar, mer och mer tilltäpptes, medelst byggnader på sidorne, Vattuverk i sjelfva strömdraget, utpålningar, fyllningar, m. m. fick vattnet i måhn af en ökad trängsel, ett häftigare lopp vid hög flod i Mälaren, och gjorde omsider en Sluss nödig.
Ordningen fordrar att här först nämna, hvad Stockholms Stads gamla Privilegier och bref, om desse vattudrag och i synnerhet Söderström förmäla. Enligt Stadens Privileg. af d. 7 Maji 1636 5. §. fick ingen byggning byggas på Dammen, eller broarne på Norr eller Söder. Uti 2. §. tillades Staden den Sunnersta Qvarnen och Strömmen, imellan Staden och Åsöna; med det villkor, att Staden uppdragit och tillägnat Kronan den Qvarnen Nordan om Staden näst Helge-ands-huset, som Staden fordom frångången vardt.
Ibland de förmåner och förläningar, hvarå Staden erhölt Riksföreståndaren Sten Sture den älldres och R. Råds Ö. Bref 1470, nämnes Norr och Söderström till skepp och båtars genomfart. Uti K. Gustaf I:s Ö. Br. 1531 gifves Staden, Söderström med all ränta, som dertill legat hafver, dock att en ordning göres, huru mycket af hvar läst gods, som genom Strömmarne passerar, gifvas och tagas skall. Uti Privileg. d. 12 Apr. 1563. §. 2, Söderstr. med dess ränta. — 1570 stadgades i K. Johans Priv. att ingen som seglade genom Söderström skulle vara fri för strömp:gr, mera än Adelen och Upsala inbyggare — och i Sigismundi Privil. af d. 13 Julii 1594, Söderström med alla Qvarnar och Fiskeverk och deraf gående ränta, m. m. Till Stockholms Magistrat afgick K. Johan III:s bref af d. 9 Apr. 1589, att icke förmena hvarken Sigtuna eller andra Upstäders Invånare omkring Mälaren, att göra deras resor genom Söderström till Norrlanden och Finland, innan annorlunda derom förordnadt blef.
Häraf så väl, som utaf en Charta öfver Stockholms utseende i 16 Seculo (utgifven af Gr. Jacob Cronstedt), och som visar, att Söderström ännu den tiden gådt, intill högden af Järntorget, och att fartyg lade intill Österlånggatan[1]; synes ostridigt vara, att Söderström varit farbar, utan Sluss, ända inpå Sextonåra-hundradet.
Att en Sluss der blifvit anlagd i K. Johan III:s tid, vill af K. Sigismunndi nyssnämde Privileg. gjöras troligt; efter någon afgift ålades dem, som foro genom Strömmarne; men dervid bör märkas, att skälet till afgiftens erläggande, icke är tagit af någon Slussinrättning; utan i afseende på den kostnad, Staden måste vidkännas, att hålla vindbro, spel och trossar vid magt; förmodeligen att upphjelpa fartygen, då flod inträffade i Mälaren; utom det skälet att Strömmen tillhörde staden. Af enahanda skäl skulle man annars sluta, att Slussen redan varit byggd 1531, efter en viss ordning då skulle göras, huru mycket för hvar läst gods, skulle gifvas och tagas för farten genom Strömmen.
Clas Fleming, R. Råd, Amiral och Öfverståthållare 1634, hafver under sin 10 åriga styrsel, berömmeligen besörjt, att Stadens byggningar öktes, att Förstäderne blefvo försedde med breda och jämna gator, att Jacobs Kyrka fullbyggdes, att Barnhuset inrättades, att Skeppsgården anlades på ett beqvämligare ställe, och hvad här i synnerhet till hans åminnelse bör nämnas: att Slussen bygdes[2].
Om med samma Slussbyggnad skall förstås blott en reparation som derå skedt 1642, måste man väl medgifva, att en Sluss förut varit anlagd, som berättas hafva varit af trä, och att reparationen derå, i så måtto blifvit verkstäld, att sidorne och botten blifvit med Klinckert murad; men så trång och föga djup, att allenast mindre fartyg och skutor, af högst 4 à 5 fot djupgående, kunnat derigenom passera. Men härvid bör nu anmärkas, den ordning som utgafs d. 28 Sept. 1642, hvarefter Slussen, som då kallades nya Slussen, skulle öpnas 4 gångar om dagen; neml. om morgonen k. 6, näst förmiddagen k. 9, eftermiddagen kl. 12, och om aftonen kl. 3[3].
På Sigism. Vogels Charta öfver Stockholms utseende, utan åretal, dedicerad till Dr. Christina under minderårigheten, finnes väl Söderbro utmärkt; men utan tecken till Sluss eller vindbro. På en annan senare Charta öfver Stockholm, på hvilken rycktet förer Dr. Christinas afmålning, finnes Slussen med dess Vindbrygga, Slussport och en pålad bro å ömse sidor, tydeligen teknad och utmärkt.
Detta alt sammanlagdt synes föranleda till det slut, att den i Öfverståt. Flemings tid byggde Sluss, varit den förste, som kan förtjena det namnet, om än förut någon anstalt varit vidtagen, till fartens befordrande emellan Saltsjön och Mälaren.
Efter 82 års förlopp eller 1724 hade denna Sluss redan råkat i det förfallne tillstånd, att den ofta fordrade nödige reparationer. Hela 20 åren förfluto dock, innan det nödtvungne beslut 1744 kunde fattas, att aldeles å nyo bygga denna Sluss. Stadens egen förmån och vinst af Slussfarten; Städernes omkring Mälaren; Bergslagernes, så väl som Kronans båtnad och fördel, af större fartygs, sådane som brukades i Mälaren och mindre Galerers transporterande, genom Slussen; gjorde besagde nybyggnad högst nödig och angelägen; men den fördrade ock en större penningetillgång, än Staden kunde utan lån, åstadkomma.
Stads-Architecten Capitaine Carlberg, upgaf väl 1741 en ritning och dessein till Slussbyggnaden; men detta arbetet fants af den betydelighet, att man härvid, trodde sig säkrast böra tillita en Polhems råd och biträde. Commerce-Rådet Christopher Polhem var då kommen till en ålder af 83 år, att icke gerna förmodas kunde, att han skulle hinna öfverlefva byggnadens slut. Han åtog sig den dock under betingade vilkor, och försäkrade uti det upprättade contractet, att hans son skulle i den händelsen af hans frånfälle, vara i stånd att fullborda arbetet: hvilket contract Herr Gabr. Polhem dock icke kunde förmås att underskrifva. En Sluss med tu par portar af 100 alnars längd, 16 alnars bredd och 10 fots djup, emellan 2:ne vatten, af hvilka det ena sällan är mer än 12 eller 13 fot högre än det andra, tycktes ej mycket vilja betyda för en Polhem, mindre för 2:ne; men de behöfde bägge dervid all sin konst, förfarenhet och styrka. Grundens och jordmånens oart gjorde att alla uptänkeliga medel måste användas, att hålla grafven läns och fri för vatten under byggnaden: ända till 200 åmar vatten, måste någon tid, i hvar minut, natt och dag, genom allehanda konstiga Pump-verk utösas. Slussen blef likväl efter 9 års bemödande, samt tre och en half tunna gulds kostnad, år 1753, sedan Commerce-Rådet Polhem, ett par år förut aflidit, af Gabriel Polhem satt i behörigt och fullkomligt stånd. Påfinningen tillhör således Fadren; men verkställigheten Sonen[4].
År 1745 då den gamla Slussbotten blef upptagen, på det Slussen genom muddring, skulle få sitt bestämda djup, voro de ekebjelkar som till skiftes med furubjelkar på 2½ alns djup, under ordinaire vatten-horizonten i botten legat, vid pass 100 år, af samma hårdhet, som frisk ek; men alldeles så svart, som hade den legat någon tid i järn och victriol-vatten. Den Holländska klincken, hvarmed murarne in i Slussgrafven voro beklädde, var i vattugången uplöst och utfallen; men Roslags Sandsten, var behållen och utan skada. Uti en under vattubrynet, bakom de gamla Slussmurarne, nedfyld hop af blött ler, uptogs en järnskyffel, som var aldeles oskadd och så blank, som den på samma dag blifvit ditlagd; ehuru dess, ifrån denna tidens bruk, något förändrade skapnad, gaf till känna, att den legat där ifrån den tiden Slussen blef byggd, nära 100 år[5].
Att denna dyrbara Sluss på sedan förflutne 40 år och deröfver, tarfvat nödige reparationer, behöfver här icke nämnas. Vattufloden 1780 var så ovanligt stor, att nedra Slussporten måste söndersågas, till att skaffa Mälaren ett skyndesammare aflopp och bevara Slussen för svårare följder; då måtte ock Qvarnen i Norre-ström nederrifvas, Slagtarhusbron raseras, m. m. Det aflopps-diket, som då öpnades vid Södertelge, genom en lös Sandbacke, var en fåfänga, mera tjenande att åberopa som ett bevis emot Canalens öpnande vid Telge, än att befrämja Flodvattnets aflopp.
Den nedra Vind-bryggan byggdes 1793 alldeles å nyo, tillika med bron, långs Södra Fiskaregången.
Slussen skall årligen ifrån d. 1 Apr. till d. 1 Oct. öpnas, 4 gånger om dagen; om morgonen kl. 6, f. m. kl. 9, e. m. kl. 12 och om aftonen kl. 5; men sedan allt efter som årsens tid det tillåter och Slussen brukas kan[6].
Taxan för genomfarten är utgifven den 2 Aug. 1762.