Stockholm, Del 3 (Elers 1801)/Kap 109

←  Cap. Om Torg och Brunnar.

Stockholm, Tredje delen av Johan Elers Cap. Om Vägar och Tullar.

Cap. Om Kyrkor och Capeller.  →

IX. CAPITLET
Om Vägar och Tullar.

1. §.

Södra vägen började vid rymden utan för Söderport, nu Södermalms torg, gick upp åt Repslagaregatan, och der ifrån Snedverts Öster ut, nedan för Pelarebacke berget, till Tullports gatan och så vidare öfver Åsen, emellan Åhrsta-viken och Hammarby-sjön. Det är förmodeligen denna vägen som beskrifves uti Magni Grams och hustru Christina Olofsdotters donations bref till Nicolai Kyrka på ena tomt, liggande på Södermalm, Östan-vägen, som ligger till Maria Magdalena och den väg som ligger till det helga Korss opp under bergena. Dat. Stockh. Tisdagen näst efter Vår Fru födelse 1431. Chartan i Landtmäteri Cont., uprättad emellan 1650 och 1660, visar, att nu varande vägen till Enskede gård, fordom varit allmänna vägen till Telge; men Dalarö vägen har varit i samma sträcka som nu. Förstnämde väg kallades då Götha vägen, såsom ledande till Götha Rike, innan Hornstulls vägen, först i slutet af 17 årahundradet blef anlagd: är nu en allmän Sochenväg, ifrån Skantstull, förbi Brännkyrka och Långsjö brink, Källebrinken, Huddinge och ned på nu varande stora vägen till Fittja; ehuru en del utsätta vägen till Alby, som då varit Gästgifvaregård, och sedan ut, vid Kumbla i Botkyrko-Sochen. Långbro gård i Bränkyrko-Sochen, skall fått sitt namn af den på gamla Landsvägen der förbi, varande långa Kafvelbro, efter vägen legat sänkt, i anseende till de å ömse sidor varande ängar, som höst och vår blifvit öfversvämmade af vatten.

Om denna vägs å nyo uprödjande, är ett märkeligt bref af K. Carl IX, af d. 28 Apr. 1604, hvarutinnan han gifver alla Dannemen tillkänna, uppå Ekerön, Munsön och Lofön, Alnsön, Lidingön och Svartsjölandet, att Han med det första gerna ville hafva vägen emellan Telge och Stockholm, som slätt och grant fördärfvad var, uppröjd igän, både med broar och annat; så att man kunde med vagnar der framkomma, som det tillförne hade varit; begärandes derföre att de obesvärade ville hjelpa till, att samma väg måtte blifva väl pyntad på nytt uppröjd igän; att af dem, vid vägen boende, sedan underhållas. När en gammal väg in vid Rikes Hufvudstad, fådt så förfalla, att man med vagnar icke kunnat framkomma; synes deraf kunna slutas, att vägarne i allmänhet, icke måtte varit i bättre tillstånd, eller att kunna nyttjas utan att färdas fram ridande, som bruket af ållder var; samt att väglagning då, ännu icke varit någon allmän skyldighet, eller ett allmogen ålagdt besvär.

2. §.

Om den i början af föregående §. nämde Pelarebacke, nedan för hvilken vägen låg till Tullportsgatan; finnes i häfderne antecknat: att när Hättebröderne i K. Albrechts tid, på Käpplingen d. 12 Junii 1389 våldförde och upbrände, en del af Stockholms Svenske Borgare, skola missgärningsmännen till syndabot blifvit ålagde, att med sin kostnad, vid allmänna vägen, trenne pelare uprätta. Sådant skall ock omkring 1400 blifvit verkstäldt, på backen gent emot Capellet på Södermalm^[1], hvaraf pelarbacken fått sitt namn. På Tillaei Charta är denna backe utmärkt under namn af Golgata, och tradition förmäler, backens afstånd ifrån Stockh:s gamla Rådhus, vara lika långt, som vägen ifrån Pilati hus till Golgata.

På dessa pelare eller flata stenar, har Frälsarens nedfallande under Korsset, Korssfästelsen och Christi begrafning blifvit förestälte. En af desse så kallade pelare, står ännu uprest under Qvarnen på samma backe, som förut nedfallen och nedsunken i jorden, 10 à 12 steg, ifrån dess nu erhållne ställe, af förra ägaren till Qvarnen blifvit upptagen. Den föreställer Christus på Korsset, emellan 2:ne bredevid stående Qvinnor. Högden på denna sten åfvan jord är 5 ½ aln. Den andra stenen finnes i nästa gård; men sönderslagen och hälften gjord till en trappsten; skall föreställa Christi graf. Om den tredje stenen har man nu mera ingen underrättelse. Härom läses uti beskrifningen, som åtföljer Vogels Charta öfver Stockholm, ”att Tyskarne säges någorlunda hafva försonat, sin mordiska handel på Svenska Borgare 1389, med 3:ne stora stenpelare eller monumenter, som de gent emot Capellet, som Riksverdien, sin väderqvarn hafver bygga låtit, upprest hafva,” m. m. som Messenius derom i sin Sveapent. intagit.

Det kan förtjena att här införa hvad D'Ogiers i sin dagbok öfver resan till Sverige 1634, berättar om detta stället. En Ambassadeurens, Comte D'avaux, Secreterare J. Grosse, var i Stockholm blefven död, och en bekymmersam fråga upstod: hvarest han skulle begrafvas; efter sådant icke borde ske i någon kättersk Kyrkogård. ”Änteligen” säger han, ”utsågs dertill en kulle ytterst på Södermalm, som de kallade Calvarie berg, och der ett Korss af sten ännu stod qvar, som var uprest 1096. Här begrofvo vi honom k. 11 om aftonen, med vanliga Catholske Ceremonier och utan något buller af den samlade menigheten. Kort derefter lät Drottningen på sin bekostnad öfver honom på stället upresa en grafvård, hvartill inscription på latin af mig författades^[2].” Det af D'Ogiers upgifne årtalet 1096, då Korsset blifvit upsatt, innan Stockholms anläggning ännu var påtänckt: bör icke tillräknas en utlänning, som härom icke lär hafva sökt någon tillförlåteligare underrättelse; kan ock vara, att det är ett skrif eller tryckfel.

3. §.

Tullen på denna väg, öfver Södermalm, Tullportsgatan och Åsen vid grind, lär, som gatans namn synes tillkännagifva, först hafva legat på Tullportsgatan och som förmenes i den nu för tiden så kallade Florens backe. Tullen skall 1667 blifvit utflyttad till V. ändan af Hammarby-sjön, vid nedgången till Fabriqveuren Mallets egendom, hvarest den befanns ännu vid början af 1750 talet, och under sådant läge på Tillaei Charta äfven utmärkes. Emellan 1750 och 1760 har Tullplatsen blifvit flyttad till Södra sidan om Skantsgrafven.

Medan grinden eller Tullbomen ännu var vid Florens backe, finnes på Landtmäterie-Cont:s Charta, en ny väg tecknad derifrån Öster ut till Danviken, af hvilken väg efter staqvettets utflyttning, tillkommit Nygatan och Bondegatan^[3].

Det må här anmärkas, angående Grinds- eller Skants Tull, att 2:ne af Sveriges största Konungars lik, döde i loppet af sine Segrar, ankommit denna vägen till Staden, att i Konunga-grafvarne förvaras. Uti ordningen om K. Gustaf Adolphs likprocess d. 22 Junii 1634, säges: ”När liket kommer till Grind och alla som till processen lyda, äro samlade, iagttages följande - - -^[4]. När K. Carl Gustafs lik kom ifrån Götheborg 1660 stadnade det d. 10 Maji i Södertelge, fördes d. 11 till Grundels krog, 2 mil, d. 12 till Elfsjö, hvarest liket insattes i Bränkyrkan, och anlände till Stockholm d. 13 Maji 1660.

Grinds skants är förut I Del. p. 361 ang:de Stadens Försvarsverk, korteligen nämd. Den samma i forntiden inrättad, genom en 1657 beviljad hjelp och Contribution dertill, af alla hus och gårdar och af hvar Familie i Stockholm^[5], skall nu mera vara alldeles otjenlig till försvar, då den från de kringliggande berg, hvilka alla äro både nära och äfven mycket högre belägne, kan commenderas, till och med plongeras; hvarförutan grafven finnes alldeles uttorkad.

Att igenom denne graf inrätta en canal emellan Hammarby-sjön och Åhrsta-viken, som utgör en del af mälaren, vore väl möjeligt, för att befordra communication sjövägen omkring hela Södermalm; men som Hammarby-sjön ligger 5 alnar 2 ½ qvarter högre än mälaren; så är klart att denna communication icke skulle kunna verkställas, utan att till större delen aftappa vattnet i Hammarby-sjön, hvaraf Mälare vattnets öfverflödande, som förut öfverklagas, vore än mera att befara. En olägenhet som dock icke blefve den enda; emedan Hammarby-sjöns aflopp åt Mälare-sidan, skulle tillika ödelägga de qvarnar hvaraf Danviks-Hospitalet hafver en betydelig inkomst, och Stockholms Stad i anseende till beqvämligheten, med sädens förmalande, ej mindre förmån och nytta^[6].

Detta torde vid pröfningen af ett uppgifvit förslag^[7], om en Slussfarts öpnande vid Kohlbotten ifrån saltsjön igenom Jerla, Nacka och Hammarby-sjön, samt communication emellan sistnämde sjö- och hornsviken, förtjena upmärksamhet.

Vinter-Tullen på Södermalm var vid den så kallede Åkermyran, på Södra sidan af Tanto-gatan, Väster ut ifrån Timmermansgatan, der en bom länge varit bibehållen, som likväl sedan blifvit flyttad längre i Väster.

Uppå en gammal tekning öfver Södermalm, som dels utvisar de gamla krokiga vägar, som innan malmens reglering, der voro befintelige; dels innefattar den plan, som vid gatu-regleringen, till största delen synes vara följd; förmodel. uprättad emellan 1622 och 1636, då gatu-regleringen var fulländad; anvises tvänne andra tullar, som icke i Landtulls-ordningen 1622 omtalas: nemligen Väster toll och Danviks toll. Väster tulls läge utsättes på Hornsgatan ungefärligen der den nu för tiden så kallade, yttersta tvärgränden är belägen. Danviks tull åter Öster om Catharina eller fordom Sture Capellets Kyrkogård, ungefär på den nu för tiden igänstängde Södra Kyrkogränden, inemot Stadsträgårds-gatan. Dessutan innehåller Stadens Registratur, att en serskild tullnär varit i Söderport vid namn Johan Persson^[8].

§. 4.

Om den nya vägen öfver Hornsund till Fittja^[9] och vidare till Södra orterne, finnes i Rikets Handlingar, att Landshöfdingen öfver Upland, Clas Rålamb, enligt K. B. d. 28 Feb. 1661, begynt att låta upptaga vägen ifrån Fittja till Stockholm; då äfven förordnadt blifvit, att en färja skulle hållas öfver Hornsund, till de Resandes tjenst. Året derpå eller 1662 d. 11 Julii afgick bref till Cam. Colleg. att Fru Anna Sture och Capitaine Oliveblad^[10], hvilka genom inrättande af den nya vägen emellan Staden och Bot-Kyrka, ledo till deras ägor, skulle med vederlag förnöjas, och att med Landshöfdingen Rålamb skulle öfverläggas, om en bros byggande öfver Hornsund. Derom stadgade K. B. d. 4 Nov. 1668, att Stockholms Stad skulle efter sitt anbud, bygga bro öfver samma sund och deremot bekomma för öfverfarten hvad i färje-p:gr förut blifvit erlagdt, hvarpå taxa utfärdades d. 16 Apr. 1669. Hof-Intendenten Rhenberg befriades för dessa brop:gr; emedan nya vägen till Fittja blifvit anlagd genom hans ägor i Vestberga. Men denna bro lär med nog liten varsamhet blifvit upförd; då K. M. d. 26 Sept. biföll, att en Flottbro måtte inrättas i stället för Hornsbryggan på pålar, som nedfallit; efter pråm-inrättning der fans obeqväm: dock skulle derå en vindbrygga inrättas.

Då vägen öfver Hornsund blef öpnad, har förmodeligen Tullplatsen blifvid flyttad till sitt nu varande läge, efter år 1663; till början af Lilljeholms bro, som den nu kallas, efter den å andra sidan belägne lilla egendom. En Jöran Ulfsparre ägde Lilljeholmen vid nya vägens anläggande; som intages af hans klagan, öfver den afsaknad, han derigenom på sina ägor måste vidkännas; och hvilken remitterades till Cam. Collegii utlåtande 1673.

Vid Horns Tull upsattes på 1770 talet en port af sten, tillika med stenhus för Tullbetjeningen. Der stod förut en gammal Stadsport af trä; som hade öfverst en vacker önskan på vers, intagen i Salvii beskrifning öfver Upland.

Hammarby Tull är på Tillaei Charta utmärkt utan för Stadsträgårdsgatan vid Hammarby-sjön. Denna Tull är förmodel. inrättad, i synnerhet i afseende, på vintervägen, öfver Hammarby, Nacka och Jerla Sjöar, till Kolbotten och Saltsjön.

En Tullbom blef 1762 uppsatt på en till Spinhusgatan ledande vinterväg, för att undslippa afvägen till Horns tull, då svaga isar äro, (Publ. d. 5 Mart. 1762).

---

1. Se beskrifningen om Blasieholmen.
2. Stockholms Magazin af Svederus 1780, 1. Tom. p. 116.
3. Borgm. Ekermans meddelte underrättelser.
4. Stockholms Magazin för år 1781, p. 337.
5. Krigs-Coll. br. till K. M. d. 27 Jul. 1664, i R. Arch.
6. Öfv. Ståt. skrifv. till K. M. d. 16 Feb. 1774.
7. Tankar om medel till Sv. välmåga, af Lehusen. St. 1761, 8:o, p. 119.
8. Ekerman l. c.
9. Fittja ägdes då af R. R. och Fältmarsk. Lieut. Lorents von der Linde.
10. Ägde Haga torp vid Fittja bro, der nya vägen på Botkyrko skogen afbröts, och fick sitt nu varande läge.