Stockholm, Del 3 (Elers 1801)/Kap 113
| ← Cap. Om någre enskillte Hus och Lägenheter. |
|
Cap. Om Ladugårdslandet, gifvit Staden till utrymme. → |
XIII. CAPITLET.
Om de kring Södermalm liggande Holmar och egendomar.
1. §.
Innan man i detta Capitel åtföljer stranden, att efterse om något angående Åsöna eller Södermalm ytterligare kunde vara att antekna; synes de der befintelige vatten förtjena någon upmärksamhet. Zinkens dam, Fateburs sjön, Södra stora Stadsdiket, och de små vatten, som hafva haft communication med Hammarby-sjön, och på Tillaei Charta ännu 1733 finnes utmärkte, gifva någon anledning att förmoda, att de af ållder med hvarannan kunna hafva varit combinerade. Häfderna lämna väl derom ingen vetterlig underrättelse; men de kring desse vattudrag varande berg och högder, synas gifva någon styrka åt denna Hypothese, och göra den lika trolig, som att Kungsholmen, varit efter Dalins tanke, genom vatten delad i flere Holmar. Det är icke att upsöka ett nytt skäl för vattuminskningen, hvarom så mycket både med och mot, redan är skrifvit, som detta anföres; utan endast att leda upmärksamheten till de förändringar, som ytan på vår jord undergått, och så sällan i framfarne seclers tideböcker blifvit anteknade.
2. §.
Södermalm räknas hålla i omkrets 20,000 alnar. Ifrån Söderström åtföljer Salt-sjön den högt belägne Mosebacke och de så kallade Södra bergen; hvarifrån utsigten gifver ämnen till den vackraste tafla, både för pennan och penseln[1]. Communication med dem ifrån stranden, har icke varit möjelig, utan genom höga trappor, som bära namn af Munkens, Ruthens och Borgmästare-trappan.
På andra sidan Tegelviken förekommer Ehrsta, liggande midt emot Castellholmen; är på 1733 års Charta teknat såsom en Petterssons tillhörighet. Denna egendom skall af en Grill vara anlagd; flere afsättningar äro med mycken kostnad sprängde i bergen, som blifvit tillredde för allehanda växter och träns planterande. På högden äro tvänne lusthus, och längre ner våningshus upförde. Assessoren i Bergs-Collegio Bengt Qvist, är nu dertill ägare, som här inrättat ett Stålgjuteri (1798).
På bergen vid Danviken der en Skants fordom varit byggd, ser man nu en trädplantering och ett litet lusthus. Stället är i senare tider odladt af Handlanden Lundin.
Inemot Danviken är en stor stenhusbyggnad, som å alla sidor innesluter en rymlig gård; uppförd af Notfiskare-Åldermannen Österman, och i sednare tider inlöst till en Dårhusinrättning. (Se Danviken). Stället kallades förut Saltbruket, der Österman för denna ansenliga byggnad, vid Saltsjön låtit bortspränga oformeliga berg, och derstädes anlagdt trägårdar med sina afsättningar, brunnar och mångfaldiga gråstensmurar, m. m. allt med mycken kostnad till en prydnad för Staden, vid inloppet till dess oförlikneliga hamn.
Vid Danviken hafver Hammarby-sjön sitt utlopp i Saltsjön; hvaraf qvarnen derstädes drifves.
Hästholmen står på Bjurmans Situations-Charta öfver Stockholm utmärkt, vid Beekbruket[2], midtemot Biskops-udden. Denna Holme hette förut Finnsholmen och Finnes-Ö. Vid Häradstinget i Svartlösa 1630, vittnades: att rätta skilnaden emellen Sicla och Danviks ägor, alltid varit uti Finnes-ö viken, som är emellan Hammarby-sjön och Saltsjön, och att sjelfva Finnes-Ö af ållder, under Danviken lydt och legat.
Emellan Danviken och Hammarby tull, är Barnängen: en stor Klädes-Fabrique, med mycken åbyggnad och flere inrättningar. Redan år 1686, då K. Carl XI beslöt, att bekläda Sv. Krigsmagten, med Inrikes tillverkade kläden, reste Gavelius på egen kostnad till Frankrike, England och Holland, för att inhämta all nödig kundskap, på hvad fot de bästa Manufacturer der voro inrättade; tog med sig till Sv. skickelige Mästare och nödige verktyg, samt inrättade strax derpå, vid den så kallade Barnängen i St. ett Manufact. af allehanda kläden, boji och ylletyger, hvilka tillförne till den godhet alldrig varit i Sv. tillverkade. För hans Patriotiska nit blef han adlad 1698 under namn af Lagerstedt, och fick då caractere af Commissarius. (Se Gezelii B. Lexicon, art. Lagerstedt). Riddarhuset skall ifrån långliga tider tillbaka ägt Nytorgs och Barnängs-Fabriquen. Den sistnämde innehafves och drifves nu af Com. Rådet och Fabriqueuren C. Gust. Apiarie.
Hammarby, ett hemman till vänster utom Skantstull, vid Hammarby-sjön, skänktes med tillydande ägor åt Stockholms Stad, uti Privilegierne d. 12 Apr. 1563 1570 och 1594. I anseende till qvarnbyggnaden vid Danviken, skall en del af Hammarby ägor blifvit satte under vatten, hvaröfver klagomål i Gustaf I:s tid blifvit anförde. År 1540 då qvarnarne uti Danviken byggdes, lades öde utaf vatten 5 gårdar i Hammarby; therutaf tillkom Herr Gabriel Christersson 4 gårdar, hvarföre han erhölt fullt vederlag; men för den 5:te som tillhörde Gr. Thure Bjelke, gafs intet vederlag; efter en annotat. som finnes i ett band med gamla bytes handl. i K. Cam. Archivo, fol. 226, 229.
På andra sidan Skantstull är Åhrsta fjärden, en vik af Mälaren, som har Grinds hage och gamla Tegelbruket å ena sidan och å den andra Åhrsta ägor och gård. Hans Classon Bjelkenstierna, S. R. Råd och Amiral, förde titel af Herre till Åhrsta, lika som vice Amiralen Nils Classon 1611. Södermalm påstås fordom hafva lydt och legat till denna gård, der ännu 1750 en byggnad stod, hvartill timret blifvit huggit på Södermalm.
En ägare skall i sednare tider hafva väkt fråga om tomtören af Södermalm, såsom en tillhörighet under Åhrstad, från älldste tider tillbaka; men Stadens mer än 200 åriga oklandrade besittning och lika gamla donationsbref, synes tillräckeligen freda Stadens rätt.
I samma fjärd som vidare kallas Hornsviken och Lilljeholmsviken, förekomma 3:ne små Holmar, som på 1733 års Charta utmärkas, under namn af Ahlholmen, Bergholmen och Lillholmen, vanligen Robsahms Holmar, förmodeligen efter ägaren, som förut påkostad deras odling eller bebyggande. Öfver-Directeuren Tavelin sållde denna lilla egendom till Cammereraren Möller, som nu är deraf ägare (1797). Midt emot samma Holmar var Tanto Sockerbruk, innan det af Kronan inlöstes till ett Bränneriverks anläggande. Tillhörde på 1730 talet Rådman Bröms, enligt Tillaei Charta.
Nära Hornstull är det så kallade Jacobsberg belägit. Derom hafva följande underrättelser blifvit meddelte: år 1670 d. 22 Sept. designerade Ingenieuren De la Vallée en tomt, som på Norra sidan vid nya Hornsvägen, hölt 120 alnar och på Södra vid sjön äfven 120, på Västra vid Guldslagarens tomt 114 alnar, på Östra åt Tegelbruket 210 alnar. Magistraten gaf samma år fribref åt Rådman Joh. Larsson Laurinus, på denna tomt, som förmäles vara mycket bergig och stenig. 1673 sålde Laurinus denna tomt som han å nyo bebyggdt, till mäster Jöns Krok för 500 R:dr. År 1674 sålde Skräddaren Krok samma gård för 3000 dr. K:m. till Handelsmannen Jöns Therlou och Joh. Prestbeck. Af dem hade Friherrinnan Maria Hägerstierna tagit den i betalning och försålde den samma till Herman Dan. Hermann för 2000 Dr. K:mt, som derå erhöll faste bref 1704, jämte en fri köpt plats vid Tegelladan; innehållande på N. sidan ifrån Bryggare-Ålderman Lampas tomt, Öster ut till Horns tegellada 190 alnar, på Södra sidan utmed sjön 218, på Östra sidan utmed tegelladan 250, på Västra utmed Lampans gård 114 ¼ alnar: den friköpte platsen åter, på N. sidan 65 alnar, S. 110, Ö. 250 och V. 200 alnar, eller Arealiter 18,365, qv. alnar, och skulle Herman låta förfärdiga en sådan stor dam, att Tegelbruksarbetet icke vatten tryter, och så djup som han sinnad vore, sin fiskedam att göra, att vattnet i dammarne hafva communication, med hvart annat, igenom en trumma eller igenomborad stock. År 1719 d. 30 Febr. försålde Manufacturisten Hjeron. Hermanni denna tomt till R. Rådet Gustaf Adolph Taube för 18,000 dr. K:mt. Hans arfvingar sållde den 1733 till Rådmannen Torpadius för 12,000 dr. K:mt, som af Magistraten enligt Öfver-St. godtfinnande, köpte Horns tegelbruk tillika för 6000 dr. K:mt. 1749 försåldes altsammans till Caffekokaren Johan Strömbeck, då egendomen fick namn af Johannisberg; så blef Bergsrådet Christiernin deraf ägare. 1767 inroptes den på Banco-Auction af Apothekaren Jacob Barck, som förändrade egendomens namn till Jacobsberg. Efter honom tillföll det hans efterträdare i ägtenskapet, Håf-Apoth. Fr. Ziervogel, och äges nu af Enke-Fru Hebbé född Tottie, som derå byggdt ett stort och vackert stenhus.
Vid Västra udden af Södermalm äro Räkneholmen och Långholmen belägne, som härefter få sin egen beskrifning.
Pålsundet från Spinhusbron till Ridderfjärden, kallas nu Spinhus-sundet, hvarvid fordom en Gr. De la Gardies egendom varit belägen, och i senare tider ett Pipbruk. Ytterst vid Spinhus-Tullen är egendomen Bergsund kallad, tillhörig Grosshandlaren Dan. Asplund, som på Öfverståth:s hemställan, erhöll tillstånd att på Spinhusgatan få uppsätta en träbyggnad till Scholae inrättning, för de vid Aspelunds Manufacturie varande arbetares barn. K. br. d. 18 Jun. 1793.
Riddarfjärden åtföljer sedan Södra malmens Norra sida, förbi Skinnarviks-bergen, af lika högd som Mose backe, och innefatta 7 qvarter under namn af Skinnarviken, skinnarviksberget större och mindre m. m. (se Tillaei Charta) ända till Söderström och Slussen.
Långholmen och Räkne-holmen.
Långholmen, Väster från Stockholm i Mälaren, åfvanför Riddarfjärden; hafver Kungsholmen i Norr och gränsar helt nära till Södra Malmen, skild derifrån, genom det så kallade Pålsundet, som torde fått sitt namn af de der qvarstående pålar, efter de gamla broar som deröfver vid åtskillige tillfällen blifvit anlagde.
Holmen redan nämd i Häfderne 1435, har efter Hadorphs uppgift, fått namnet af sin längd, som är 4 eller 5 dubbel emot dess bredd.
När Stockholm belägrades af Engelbrecht, i K. Erich XIII:s tid på trenne sidor; lågo Wessmän och Nerika, på Lång-holmen, som Rimkrönikan (p. 208) säger. Några dagar efter slutad dagtingan 1435, emellan Svea Rikes Ständer och Danemarks och Norriges Råd; om förlikningen i Halmstad med Erich XIII; samlade sig Svea R:s Råd, till 37 personer, på Långholmen, och förbundo sig väl att hålla fördraget i Halmstad; men om Erich ryggade sitt löfte; att då med lif och gods försvara sina rättigheter och Sveriges lag. Denna förening är daterad Stockholm och Långholmen, dagen näst efter S. Laurentii dag 1435[3]. Regeringssättet tålde den tiden sådane confederationer.
Då Konung Gustaf I inspärrade Stockholm, för att frälsa Staden ur Christierns våld; förmäler historien, att han bandt Munklederne genom en brygga, tillsamman med Södra Malmen; hvilken brygga således varit anlagd å ömse sidor om Långholmen[4]; och då Stockholm intogs af Hertig Carl, d. 29 Sept. 1568, att frälsa Riket från K. Erich XIV och hans gunstlings grymheter; gick Sten Lejonhufvud förut, ifrån Munkliderne öfver Långholmen och Södra Malmen till Stockholms Södra port, som för honom öpnades.
Långholmen hörde Kronan till, när Drottning Christina d. 27 Martii 1647 gaf den till evärdelig ägo åt Stockholms Stad, tillika med Tegelbruket; med förbehåll och undantag af nödig plats till Tullhus och Sjöhamn för båtar, som der skulle clarera Tullen. Denna donation stadfästades af K. Carl Gustaf d. 28 Junii 1655.
En lärd strid, som i någor måtto rör denna Holme, torde här med några ord få nämnas. Att en Krigsman Julius Coijet köpt och ägt Långholmen, samt efter dess död, derstädes blifvit begrafven; berättades uti Friherrar Coijetters ättartal[5]. Denna upgift bestriddes med mycket mera som rörde samma slägts ättefäder och deras innehafde ämbeten, af Cancellie-Rådet von Stjernman, uti tryckt svar och anmerkningar, vid nyssnämde Genealogiska arbete, till försvarande af hvad han, uti sin Matrikel, om denna ätt anfört.
Att dock Staden gjordt sig donationen af Långholmen till nytta, genom tomters upplåtande derstädes, till bebyggande och upodling, är utan allt tvifvelsmål.
Uti Baron Tilas samling af Chartor, till completterande af Grefve Dahlbergs Svecie verk, som nu förvaras vid K. Museum, finnes en egendom på Långholmen, Allstavik kallad, afritad 1681. På Vijkmans Situations-Charta 1701, är derstädes G. Branders hus, utmärkt med sin trägård, bredevid bron, samt fiskedammar vid stranden, af Pålsundet: och då Spinhuset här anlades 1724, återköptes dertill, Spaldings och Dahlströms egendom, för 37000 dr. K:mt.
Om Spinhuset härstädes, se Articeln: Barnhus, Tuckthus, Rasp- och Spinhuset angående.
Tullen på Holmens Norra sida, är förmodeligen lika gammal med Landtulls-verkets inrättning 1622. Alla uppifrån Mälaren ankommande Jackter, farkoster och båtar, skola här anlägga till Tullclarering, enligt författningarne; hvarom en Tull-Inspector, Tullskrifvare och nödig betjening, besörjer.
Uti viken der Tullbron är, har ett stenhus i senare tider blifvit upfört, der Becklin, en snäll Stålarbetare, haft sin verkstad och fabrique.
Ett Båt-hvarf finnes på Ö. ändan af Holmen, på Bjurmans Charta 1751 utmärkt. Icke långt förut torde det, derstädes blifvit anlagdt, efter det på 1733 års stora Charta icke finnes antecknat. Detta hvarf blef genom contract d. 20 Aug. 1765, af Magistraten uplåtit, till skutskeppare ämbetet, på 20 års tid, emot 200 dr. S:mt årligen. År 1776 d. 29 Oct. transporterades detta contract på Segelmakaren Hans Wester; dock hade Staden sedan 1778 ej mera än hälften af arrende summan; emedan Wester efter den å hvarfvet 1776, timade vådeld, genom halfva arrendets eftergift, skulle godtgöras för liden skada.
Långholmsbron, till communication med Södermalm, har förmodeligen blifvit byggd till deras beqvämlighet, som der, uppförde hus och byggnader på inköpte tomter, sedan Holmen som förbemält är donerades Staden. Denna bro är nu för Krono-Spinhuset oumgängelig. Se derom angående Spinhuset, 2 Del. p. 278.
Räkne-Holmen.
Räkninge-Holmen äfven Räkne Holmen kallad, som gränsar till Långholmen, och är derifrån skild genom Långholms-viken; hör väl icke egenteligen till denna beskrifning, efter Holmen icke tillhör Stockholms Stad; men kan dock i anseende, till dess nära belägenhet och några andra omständigheter, här få intaga ett litet rum.
Att dömma af de älldre Chartor, var Holmen, som mäst består af berg, länge obebodd. På 1751 års Charta af Bjurman finnes vid stranden midt emot Spinhusbron, ett litet hus med 2:ne små flyglar, marqverade.
Prästen vid Spinhuset skall här fordom haft sin bostad, innan han fått våningsrum på Långholmen. Till samma lilla plats har Rådman A. Reimers, sedan blifvit ägare, som inkräcktat af sjön ett större utrymme, och genom ditförd jord, trugat bergen att blifva frugtbärande. Denna hans odlings möda, har i en minnesvård blifvit förvarad; vid hvilket tillfälle Holmens fordna namn, blifvit förbytt till Reimersholm. Följande underrättelse har derom blifvit meddelt. Det å Rejmersholm uti Pyramidalisk ställning uppsatte, på Gråstensfot hvilande Monument, är 4 alnar högt, vid nedra ändan 1 aln 9 tum bredt, vid den öfra 17 tum och 5 tum tjockt, samt har följande Inscription:
Vandringsman
Skåda Här
Den fordna
Räkenholmens Klippor
Till blomstrande
Fält och Trägårdar
Förvandlade,
Genom den Förtjente
Rådmannens
I Stockholm
Herr Anders Rejmers
Flit och Kostnad.
Från år 1784 till 1798
Har Han Här användt
Lediga Stunder
Att af Sjö och Berg
Tilldana frugtbart Land.
In uti Ållderdommen
Gagnande
Lärer Han Dig
at
Nyttig Flit är Hvila.
Vänner Reste Honom Stenen
Till Hedrande Åminnelse
Och Stället Blef Kallat
Rejmersholm
Den 24 Junii år 1798.
Uppå en del, af denna Holme fick Assess. sedan Bergs-Rådet von Engeström perpetuelt arrende, i kraft af Kongl. Resolutionen d. 5 Julii 1774. Der var då på Västra udden en inrättning, till Skedvattens beredande. Detta arrende afstod och transporterade sedermera von Engeström, på Advocat-Fiscalen i Bergs-Collegio, Lithander, som skaffade sig ägande rätt till jorden; tillökte och förbättrade åbyggnaderne; anlade en vacker och lönande trägård, med drifhus, uppå bergen; samt satte vägen på Holmen i stånd, till detta lilla lustställe och sommarboning. Han sållde det sedermera till Capitain Appelqvist, och äges det nu af Apothekaren Görges, som der underhåller inrättningen, till skedvattens beredande. Stället har fådt namn af Charlottenburg.
Öfverfarten dit från Södra malmen, är helt korrt; men dertill måste båt eller färja nyttjas.
- ↑ På Mosebacke, har Professor David Schultzenheim, efter gjorde sprängningar, anlagdt en trägård, med flere afsättningar.
- ↑ År 1736 hittade några Dalkarlar vid gräfvande upp i Bergsklinten emellan Beck och Kimröks-bruken vid Stockholm, flere Arabiska mynt, i blandning med Tyska, K. Ethelreds, några spännen och armringar, m. m. till mer än 57 lods vigt. (Vitterh. Ac. Handl. 1. Del. p. 107.
- ↑ Rimkr. 2 Del. p. 93.
- ↑ Gust. I. historia af Celsius. 1 Del. p. 169. —
- ↑ Tryckt i Stockh. in folio 1756.