Stockholms-Posten 1783-12-30
|
| Sidbilderna från tidningar.kb.se, OCR-texten från Tesseract 5.3 |
N:o 300.
Stockholms Posten.
Tisdagen, den 30 December, 1783.
Något om General Sun-tse.
General Sun-tse hade utgifwit et arbete i Krigskonsten, som ännu mer förökte den ära han hade förwärfwat genom de lyckliga fältog, som han hade utfört. Konung Ou rustade sig til krig med sina grannar. Han stod färdig at draga ut med sin Armée, när Sun-tse kom och tilbjöd sin tjenst. Prinsen, glad at en man af hans anseende och förfarenhet slog sig til hans parti, emottog honom nådigt, och gaf honom samma dag han ankom, audiens. Sun-tse, sade han, Ert arbete bör wärderas af alla mästare och kännare i krigskonsten. Men några af de lärdommar som I gifwen äro swåra at werkställa, och somliga aldeles omöjliga. I sjelf, kunnen I werkställa dem? det är stor skilnad mellan Theorien och Practiken. Man uptänker de wackraste saker, när man sitter stilla i sit Cabinet, hwilka man på fältet och i stridens hetta omöjligt kan werkställa. För öfrigt supponerar Ni för mycket hos Edra Soldater. I gen dem samma tapperhet och ståndaktighet, som I sjelf ägen. Ers Majestät, swarade Sun-tse, jag har ingen ting sagt i min bok, som jag ej förut werkställt i Arméen. Men hwad jag ej sagt, och hwarom jag likwäl wågar försäkra Ers Majestät, är, at jag låfwar at werkställa mina reglor genom hwem det må wara, och at jag skal kunna göra til goda Soldater, de räddaste, uprorigaste, och de swagaste, om jag allenast får full myndighet öfwer dem. Efter edra ord, inföll Prinsen, skullen I kunna ingifwa sjelfwa Fruntimren krigiska böjelser, och formera dem til wapnens bruk. Ja, swarade Sun-tse, och bad Regenten ej twifla därom. Monarken, som i närwarande belägenhet, ej fann mer nöje i Hofwets wanliga lustbarheter, wille förskaffa däraf et nytt slag, och tillika försöka om ej Sun-tse hade låfwat mer än han kunde hålla. Han befalte at man skulle öfwerlämna åt Sun-tse 180 af sina Fruntimmer. Jag sätter Er, sade han, til General för denna nya tropp. Öfwa dem i wapnen. Utwälj någon plats tjenlig i mitt palats til excercicen. När de äro öfwade, underrätta mig därom. Jag will se, om I hållit ert löfte. Generalen, som nog kände hwad löjlig rol han skulle spela, behöll sin wanliga och alfwarsamma mine, och tänkte blott på at uträtta sin Commission. Han begärte wapen och rustning för sina nya Soldater, och förde sin tropp på en af gårdarne i palatset som syntes honom tjenlig til sit upsåt. Sun-tse stälde sit tal til Fruntimren. I ären sade han, nu under min styrsel och min befallning. I bören då lyda mig i alt hwad jag säjer. Det är den förste och wäsentligaste lag för Krigsmän. Jag will med det snarasta wisa för Konungen edra framsteg i krigsdisciplinen. Wid dessa orden, lät han sätta på dem gehänget, gaf dem Pikar i händerna, och delte dem i twänne troppar. För spetsen af hwardera troppen satte han et af Prinsens mest älskade Fruntimmer. Sedan detta skedt, började han sina underwisningar på följande sätt: kunnen I wäl skilja ert bröst från Er rygg, och Er högra hand från Er wänstra? Några storskratt war hela swaret som man i början gaf honom. Men som Generalen icke dessmindre teg, och behöll
sit alfwarsamma utseende, swarte de alla med gemensam röst: Ja. Hören nu på noga, fortfor Sun-tse, hwad jag säger Eder: När trumman slår et slag, skolen I blifwa stående, som I nu ären, och blott gifwa akt på hwad, som följer. När trumman slår twå slag, bören I wända Er på det sättet at Ert bröst då är på samma ställe, som Er högra hand är. När trumman slår tre slag, skolen I wända Er, så at Ert bröst blir precist på samma ställe, som Er wänstra hand nu är. När trumman slår fyra slag, skolen I wända Er om, så at Ert bröst blir på samma ställe, som Er rygg är. Kan hända, at det jag sagt är ej nog tydligt. Jag skal då förklara Er det. Han gaf dem därpå en ganska tydelig och uttryckelig förklaring, och uprepade denna förklaringen tre gånger. Om Ni skulle finna, fortfor han, minsta otydlighet i det jag sagt, så sägen mig det, och jag skal söka til at uplysa Er. Nej, swarte de allesamman, wi förstå Er ganska wäl. Härpå stälde Generalen å nyo sina troppar i ordning. Han lät då slå et slag på trumman. I ställe för tystnad och upmarksamhet, som han wäntade sig, hörde han et allmänt skratt. Han lät slå twå slag, de skrattade ännu häftigare. Generalen utan at förlora sin alfwarsamhet, tiltalte dem: Kanske, at, oaktadt alt mit bemödande at tala tydligt, I ännu ej förstån hwad jag sagt eder; wid et trummeslag skolen i stå stilla, wid twä, wända Er til höger, wid tre wända Er til wänster, wid fyra wända Er om. Han uprepade detta ännu flera gånger, och lät slå et sedan twå slag på trumman. Damerne lydde ej. De bemödade sig i början, at hämma sit löje, men snart utbrusto de allesammans. Sun-tse tiltalte dem å nyo med samma gravitet, som han haft från början. Jag har talt tydligt, I hafwen bekänt, at I förstån mig, I ären under min befallning, I hafwen ej lydt. En Soldat som ej lyder, skal dö. I måsten då dö. Han besalte då båda tropparne, at döda de twå Fruntimren, som woro i spetsen för dem. Man lydde honom ej. Han drager då ut sablen, och hugger sjelf hufwudet af dem. Han ställer åter Fruntimren i ordning , och börja exercicen, hwilken de werkstälde med sådan färdighet och lydighet, som om de hade tilbringat al sin tid under wapnen. Gå, säger han til närwarande Eunuken, berätta Konungem hwad som händt, och säg honom at hans Fruntimmer äro exercerade, at man kan föra dem i krig, at de under mit commando skola förakta alla faror, til och med sjelfwa döden. Konungen, förtwiflad öfwer hwad som händt, ärnade at låta al sin hämd rasa emot Generalen, likwäl sen första wreden fallit, nögde han sig med at wisa honom ur landet. Men kort därefter trykt af sina fiender, war han nödsakad at åter inkalla Sun-tse. Med hans tilhjelp segrade han öfwer alla sina fiender, och äröfrade Riket Tchoa.
Anmärkningar wid v. Dalins Swea Rikes Historia. (Fortsättning)
Sid. 203. Stundom blef den dom, som en Lagman afsagt wid enskildt tilfälle, för ständig och allmän Lag ansedd och lagd til efterdöme i alla tider, äfwen wid Rättare-Tinget eller högsta Domstolen, så at sjelfwa Konungen wid Alshärjar-Ting kunde derefter dömas. Detta sidsta säges utan alt bewis. Hwad Auctor i Noten härwid anför, nemligen at Emund, Westgöthe Lagman, lät fästa det Utslag, som Konungen gifwit på hans framstälta enskilta mål, wid Uplands-Lagen, i den afsigten, at Konungen sjelf derefter skulle kunna dömas, är både owisst och otjenligt at bewisa des sats; ty at detta skedt i det här omtalte ändamålet, är blott Auctors egen gissning. Snorre har icke erinrat det, ej eller kan med exempel wisas, at Konungar blifivit dömda efter Uplands Lagen wid Alsherjar-Ting. Thorgny Lagman beropar sig i sit bekanta Tal til Olof Sköt-Konung icke på densamma, utan på förre Konungars och Förfädernes seder; icke eller lär det warit enligt med Uplands Lagen, at Inwånarne skulle hafwa magt at dräpa en Konung, som ej wille följa deras råd. Men i alt fall skulle häraf allenast följa, at Konungen kunde dömas efter sin egen och icke efter en Lagmans wid enskildt tilfälle afsagde dom.
Sid. 230 säger Auctor, at gamla Scytiska eller Celtiska språket — — är et af de äldsta i werlden, hwaraf Greskan och Latinen kunna anses om icke för Döttrar, dock för yngre Systrar af samma sång. Twifwelsutan anser Auctor här oriktigt Scytiska och Celtiska språket för et och samma; ty Cäsar (de B. G. L. I. C. 47) witnar at Germanernes Konung Ariovist, hwars modersmål förmodeligen, åtminstone efter Auctors hypothes, warit en Scytisk dialect, behöfde en långlig öfning at lära sig Galliska eller Celtiska språket; och deraf, at Gothinerne talte sistnämde språk, slutar Tacitus (de Germ. C. 43) at de ej woro Germaner; en slutsats, som han ej kunnat göra om Galliskan och Tyskan warit et och samma Språk. Hwad likhet är desutan emellan Isländska språket och det som talas i Biskaja, Nedre Bretanien och Kornwallis, der man wet at gamla Celtiskan ännu är bibehållen? I anmärkningen anför Auctor åtskilliga exempel af Latinska ord, som skola kommit ifrån gamla Swenskan eller Göthiskan. Men utom det at det icke år omöjeligt at folkslag kunna bruka ord, som til ljud och bemärkelse hafwa någon likhet, utan at derföre hafwa borgat dem af hwarandra; så följer aldeles icke, at et språk härstammar af et annat, af hwilket det lånt några ord; ty om så wore, skulle hwart och et språk tillika wara moder och dotter af flere andre. Ej eller wete wi med wisshet til hwad ålder de äldste minnesmärken af Skandianska språket böra hänföras, och wårt nu warande språk är långt yngre än Latinen; men det wete wi, at et äldre folk, som är wildt och ohyfsadt, nödwändigt måste låna ord af et yngre, af hwilket det lånar konster, wetenskaper och seder. Latinen och Isländskan äro desutan i anseende til bokstäfwer, böjelser, ordning och hela deras lynne, af hwilka egenskapers, men ej af några få ords likhet, skäligen kunde slutas til deras förwandtskap, wida skiljaktige. Ibland de af Auctor för exempel anförde Swenska ord, äro ock sådane, som säkert ej funnits i gamla Göthiskan, åtminstone i den betydelse som de nu hafwa; t. ex. Uhr, hwaraf han wil at Latinernes Hora skal härstamma. At Latinska ordet Rapere skal komma af Swenska ordet Röfwa, som Auctor här jämwäl låter förstå, är en mening, grundad på mindre skäl än möjeligheten. (Forts. e. a. g.)
Utdrag af Bref från Jönköping den 24 November 1783.
Ömt Älskade Wän!
— — Aldrig har jag med större bäfwan tagit til pennan än denna gången; tårar och suckar betaga mig all sansning! Min Wän! Faders-hjertat är ömt! ach! kan jag nämna det — — — min kära Son Calle, en Yngling om 20 år, som wisat de bästa prof på trohet och lydnad mot sin Gud, sin Konung och mig, blef af en galen Dräng, Olle wid namn, d. 21 dennes med en bred skarp knif på des egit rum stucken i wänstra bröstet, under det han med upmärksamhet satt och läste i en Gudelig bok: detta kära och sårade Barnet äger likwäl den styrkan, at han springer från des rum i öfra wåningen ned til mig, men hant ej längre än inom dörren, då han, af blod förrunnen, i stillhet öfwerlemnade sin själ i sin Frälsares hand! Milde Jesu! hwad sensible syn för kära Föräldrar och Syskon! Jag wet ej hwilken af oss måst bestörtes — — — — men om ej mit hjerta genom en strid tåreflod blifwit någorlunda lättadt, hade jag warit när förtwiflan — — dock Herrans namn ewinnerliga äradt! Hans kraft är mägtig i de swaga — — — jag har nu största möda wid at hugswala min sörjande Maka och Barn med det tröstemått Gud mig tildelar, och i stället för at jag som Fader borde ifras på det högsta öfwer Mördaren, har Herren förlänat mig den nåden, at jag är färdig be för honom, då han d. 2 Dec. kommer at för Werldslig Domstol answara för sin gärning. Din förundran min Wän, blir då mycket större, då jag får berätta dig, at för 15 år tilbaka, uptog jag nämnde min Sons baneman som fattigt tiggarebarn i mit Hus, och har, sen den tiden, nästan födt och klädt honom — — — Så lönar werlden, dock tackar jag Herren, at
jag warit wärdig kunna göra den arma godt, enligt Guds fordran och min skyldighet: kommer ej lönen derföre i detta, hon kommer helt säkert i det ewiga lifwet.
B. J. S— — — —z
På Dagbladet Stockholms Posten emottages nu, efter wanligheten, för nästkommande år 1784, der
detta Blad utgifwes, Prenumeration med 2 R:dal. för hela Årgången, bestående af 300 Numror.
Notificationer.
Til Salu finnes:
Af Trycket har utkommit: Den så kallade Drotningens Almanach med helt nya illum. Pariser-Coeffurer, jemte några helt nya ideer, bestående af små Landskaper samt åtskilliga illum. Blommor at sy och rita efter, hwilken man förmodar mer än förr lärer winna det täcka Könets bifall. De äro inbundne i flere sorter Sidenband med fodral samt förgylde på snitten och finnas i Holmbergs Boklåda för 16 sk. specie. Äfwen finnas derstädes Hof- och Stads-Calendrerne samt Historiska Almanachan för instundande År, alla i et band. På samma ställe utgifwas ock Protocollerne uti Musicaliska Lotteri-Saken.
Af Trycket har nyligen utkommit, och finnes i Holmbergs Boklåda: Bacchi Tempel, öpnadt wid en Hjeltes död. Författaren är Hr Hof Secreteraren C. M. Bellman. Är försedt med en myckenhet Sång-Noter och superba Vignetter, graverade af Hr Martin, och torde blifwa mycket wäl passande til Nyårsgåfwa. Äfwen fins i samma Boklåda nu i weckan inkomne nya Fransyska Böcker i magnifique band.
Almanach de Gœttingue gour l’Anné 1784, med wanliga många och wackra kopparstycken samt tilhöriga foderaler, för 1 Rd. Äfwen på Tyska för samma pris.
Af Trycket är utkommit: Et Bihang eller Anmärkningar wid den namnkunnige Herr Cadogans Afhandling om Gikt och alla Chroniska Sjukdomar, som uplysa hwad Hr. Cadogan så wäl grundadt som ogrundadt anfördt, af Hr. Falkoner, Engelsk Medicinæ Doctor, Öfwersättning. Auctor söker här uplysa några af Cadogan faststälde satser, nemligen, at 1) Gikten är icke ärftelig; 2) Gikten är icke periodisk; 3) Gikten är icke obotelig, m. m. Detta Bihang finnes i Nordströms Boklåda wid Riddarhustorget samt wid Boktryckeriet i Huset N:o 49 wid Nya Kongholmsbrogatan för 8 sk.
Af Trycket har utkommit: Den Dyrbaraste Julegåfwa, Min Bästa Julero, i åtanka af Jesu Hel. Födelse och några dess omständigheter, utur en Gudelig Lärares, C. Scrivers, Anderika Skrifter, jemte M. Luthers och Gerhards Glädjefulla Juleqwäden; och säljas i Boklådan wid Storkyrkan för 2 sk. Ex. och 3 sk. inb. Äfwen Du Moulins En En Christens Strid, m. m. 24 sk., 32 sk. i W. B. En Nyårsgåfwa, Aliquid in Omnibus, 16 sk. häft. Visit-Billetter af diverse sorter.
I Marknaden uti Bokbindarne Risings och Ditzingers Stånd finnes af de nyaste Visit-Billetter i flere couleurer, och i synnerhet hwita, ganska propre och nymodiga.
Åstundas at Köpa:
Histoire Philosophique par Raynal, edit. Liege 1777, de första 7 Vol.; den som har at aflåta den, torde genom Billet til K. R. låta weta sin adress i Holmbergs Boklåda.
Utbjudes at Hyra:
Wid Skeppsbron äro flere meublerade Rum at hyra 3:ne trappor up i samma hus som Åbo Caffehus; hwarom underrättelse lemnas på stället.
Diverse Kungörelser:
Drängen Nils Andersson ifrån Walkebo Härad, Rapsta Sockn och Forssa By i Östergöthland, som för 24 år sedan rest ifrån sin hemort, utan at på 14 års tid låtit höra af sig om han är lefwande eller död, erindras at inom natt och år gifwa sig sit wistande tilkänna, emedan han i widrigt fall kommer at förlora all fordran på sina Föräldrars efterlemnade egendom. Stockholm d. 22 December 1783.
Mats Anderson, Rapsta Sokn och Forssa.
Den som är plågad af Tandwärk och derföre wil söka bot, kan anmäla sig på Norrmalm i stora Wattugränden, sista Huset åt sjön, N:o 32 och 33, til wänster neder på Gården 3 trappor up.
I morgon kl. 8 f. m. utgifwes nästa Blad häraf.
Stockholm, Tryckt hos Anders Jac. Nordström.