1.
Store Gud, som handen räckte
Mig till räddning i min nöd
Och mig med din Ande väckte,
Då jag låg i synden död,
Värdes ock min själ upplysa,
Att hon rätta vägen ser
Och ej vrångvis irrar mer.
2.
Giv att jag må kunna skåda
Vidden av mitt överdåd,
Djupet av min själavåda,
Höjden av din dyra nåd.
Låt den rätta morgonstjärnan
Stråla klar, på det min själ
Må förstå sitt sanna väl.
3.
Skingra, Gud, all tvivlans dimma,
Låt mig ljus i ljuset se,
Låt i trone mig förnimma,
Att blott du kan frälsning ge,
Att den väg, som Jesus banat,
Är den enda jag kan gå
För att liv och räddning få.
4.
Var mitt ljus på livets bana,
Var mitt ljus i dödens dal.
Låt mig, fri från syndens vana,
Lagens hot och ångerns kval,
Mer och mer det landet nalkas,
Där allt mörker skingrat är,
Ty du själv är solen där.
