Omsider, Dana, äre vi då vänner,
I nattlig strid vi ej förvillas mer.
En vaknad vishet hjelmen af oss spänner,
Och jag en syster i min ovän ser.
Ja, Nordens döttrar äre vi ju båda,
Dem alldrig böjt en segerherres band,
Roms legioner, anande sin våda,
Med bäfvan veko från de Cimbrers strand.
Se, samma jord åt begges mödor bjuda
Af samma frukter lika tarflig sold,
Hör samma språk i begges sånger ljuda
Och gömma inga spår af utländsk våld.
Och se, från Söderns mörka döttrar skilda.
Hur tvillingslika speglar oss vår sjö,
Med penseldrag, så ljusa och så milda,
Af himmelsk azur och af purprad snö.
Hvad? och vi Syskon sände död och plågor
Och splitets ormar till hvarandras land?
Och Bälten vrok med blodbemängda vågor
En brödraskara, fälld af brödrahand!
Blott om ett ord, en vapenbild de stridde
Med Kains agg, som sögs vid modrens bröst:
Och gift i vattnet, pest i luften spridde.
I hvarje tufva väckte Abels röst!
Hvad! ingen pligt af mensklighet sig sträcker
Utom den krets, der undersåten står?
En automat, åt hvilken staten räcker
Den dolk, han lönskt i grannens hjerta slår?
Nej, dygd, ditt rike stängs ej af de gärden,
Med hvilka våldet randat detta klot.
Nej, samhällskänslan famnar hela verlden:
Och menskovännen blott är patriot.
Se, redan ljuset från de moln sig rena,
Som följt dess gång från horizontens rand.
Se, alla jordens folk skall snart förena
En lika odlings broderliga band.
Dock hör: ännu den mulna vestern hviner
Af krig och uppror, hvilkas furiehär
Sig hvilar lönskt på blodiga ruiner,
Blott för att hvässa nya mordgevär.
Ännu uppresa jordens söner tempel,
Åt afgrundsandar, som förhärja den.
Men kom, min syster, lemnom ett exempel
Af ett förbund, som endast drömdes än:
Ej spelt af politiken mellan trälar,
Som sammanfläta sina bojor blott;
Men fäst af vettet mellan fria själar,
Som samfällt verka för allt sannt och godt.
Allt gammalt groll må skakas ur vårt sinne,
Hvar blodig strimma plånas ur vår hand.
Och våra krigs och segrars hela minne
Förgå, som röken af en slocknad brand.
Nu stridom blott: om hvilkens pyramider
Stå tyngre opp med nya tegars skörd;
Hvars snilles fackla öfver Norden sprider,
Mer djupt sitt sken, med mera vishet förd.
