[ 90 ]

6.

SKEPPSPOJKAR.


Af de 81 skeppspojkar, som funnos år 1630,[1] funnos inga qvar vid denna periods början. De omtalas ej förr än år 1655, då amiralitetskollegium beslöt att antaga skeppspojkar och såsom sådana inskrifva alla skeppares, styrmäns och båtsmäns söner, som ville godvilligt inställa sig.[2] Då de efter kriget ifrågasattes att afskedas resolverade riksamiralen K. G. Wrangel, att “skeppspojkarne skall man intet skaffa af, utan hellre antaga flera, ty af sådana blir med tiden en ståtlig vintervakt och eljest goda sjökarlar“.[3] De behöllos således, ehuru till ett mycket vexlande antal, såsom 30 år 1663, 400 år 1675, 200 år 1679 och 172 år 1680.[4]

Skeppspojkar fingo ej antagas vid yngre ålder än tolf år.[5]

  1. A. Z. flottans hist. sid. 172.
  2. A. K. prot. 136 1655.
  3. A. K. prot. 1112 1660.
  4. A. K. prot. 910 1663 och 812 1675; R.A. riksstater för år 1679; A. K. ank. handl. 1680.
  5. A. K. prot. 32 1676.