Svenska flottans historia: åren 1635-1680/kapitel 06
6.
SKEPPSPOJKAR.
Af de 81 skeppspojkar, som funnos år 1630,[1] funnos
inga qvar vid denna periods början. De omtalas ej förr än
år 1655, då amiralitetskollegium beslöt att antaga
skeppspojkar och såsom sådana inskrifva alla skeppares, styrmäns
och båtsmäns söner, som ville godvilligt inställa sig.[2] Då de
efter kriget ifrågasattes att afskedas resolverade riksamiralen
K. G. Wrangel, att “skeppspojkarne skall man intet skaffa
af, utan hellre antaga flera, ty af sådana blir med tiden en
ståtlig vintervakt och eljest goda sjökarlar“.[3] De behöllos
således, ehuru till ett mycket vexlande antal, såsom 30 år
1663, 400 år 1675, 200 år 1679 och 172 år 1680.[4]
Skeppspojkar fingo ej antagas vid yngre ålder än tolf år.[5]