Svenska industriens män/Erik Nordevall
ERIK NORDEVALL.
Vid vårt lands många kanalarbeten och framför allt vid «Sveriges blå band«, den väldiga kanalled, som förbinder Östersjön med vesterhafvet, äro fästade namnen på åtskilliga af våra yppersta män, och bland dem intages ovedersägligen en framstående plats af namnet Erik Nordevall.
Nordevall föddes den 2 juli 1753 i Öfver-Kalix, hvarest fadren, Jonas Nordvall. var kyrkoherde. Redan i Luleå skola röjdes hans hog för matematiken och utbildades vidare efter ankomsten till Upsala akademi 1770. Efter tagen examen i denna vetenskap, ingick ynglingen såsom auskultant i bergskollegium och erhöll, oaktadt sin ungdom, år 1774 uppdrag att göra alla afvägningar till Strömsholms kanal samt antogs året derpå till byggmästare vid Hjelmare slussverk. Vintrarne tillbragte han i Upsala ända till 1776, för att dels sluta sin akademiska kurs, dels studera kemi, öfva sig i kopparstickarekonsten och fullborda sina ritningar.
År 1778 anförtroddes åt honom såsom byggmästare öfverinseendet öfver Strömsholms kanalbygnad, hvilken befattning han bibehöll intill arbetets fullbordande 1782, och var han således den som utfört den första större slussbygnad i riket. Nästan samtidigt härmed var han undermasmästare i vestra bergslagen och blef år 1783 geschworner.
Högeligen gynnad af bergsrådet Rinman, emottog Nordevall 1784 först styrelsen öfver Eskilstuna fristad och blef längre fram föreståndare för Carl Gustafs stads gevärsfaktori, som han dit öfverflyttade från Söderhamn. Äfven inrättade han de mekaniska verk m. m., som erfordrades för bearbetningen af Elfdals berömda porfyr.
Nordevalls stora förtjenster om de svenska bergverken hade emellertid fäst brukssocietetens uppmärksamhet på hans insigter, hvarföre han år 1790 af densamma erhöll en lifstidspension. Två år derefter företog han på bergskollegii anmodan åtskilliga betydande arbeten vid Falu grufva.
Nu kom den tid, då den berömde mekanikern erhöll uppdrag att fullborda ett ännu vigtigare företag. Arbetet på Trollhätte-kanal hade redan hunnit från vesterhafvet till det mägtiga vattenfallet; men det svåraste återstod. Man anlitade nu Nordevall, och han uppgjorde den djerfva planen att rakt bryta sig väg genom berget. Detta storartade arbete företogs under hans ledning, och den 19 augusti 1800 var Trollhätte-kanal fullbordad och segelbar.
Men under tiden emottog och utförde han äfven många andra vigtiga uppdrag. Så t. ex. då år 1796 vid Dannemora inträffade en öfversvämning af Grufsjön, som hotade att förstöra detta dyrbara verk, uppförde han en väldig dam af huggen sten till skydd under framtiden mot dylika olyckor. Äfven kallades han 1799 till Stockholm, för att med sina råd bistå vid brobygnaden emellan staden och norrmalm, och det var han, som bland annat uppgjorde grundplanerna till alla bropelarne. Vidare inrättade och ordnade han alla vattenverken och maskinerierna vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori, och slutligen, utom en mängd andra arbeten, som vi här förbigå, sysselsattes han på ålderdomen med grundläggningen och fullbordandet af Södertelge kanal, som öppnades år 1820.
Nordevall blef 1795 ledamot af vetenskapsakademien, 1802 af de fria konsternas akademi och 1813 af landtbruksakademien. År 1799 erhöll han kungl. fullmagt att vara finsmidesdirektör i Eskilstuna, utnämdes 1801 till major-mekanikus och 1816 till öfverstlöjtnant vid flottans mekaniska kår. Han blef 1807 riddare af vasaorden och tilldelades 1816 adligt stånd med namnet Nordevall.
Efter Nordevalls död, som inträffade i Stockholm den 2 maj 1835, lät vetenskapsakademien öfver honom prägla en medalj, föreställande å ena sidan hans bild och å den andra tvänne slussar med underskrift: Trollhättan. Södertelge. och med öfverskrift: Quas natura negat præbuit arte vias.
Sina sista lefnadsår bodde Nordevall i Stockholm i ett hus vid Lilla Trädgårdsgatan, ungefär der nu Dramatiska teatern och Jernkontorets nya palats förena sina façader med hvarandra. Af en egen tillfällighet befinner sig i raden af de medaljonger, som pryda den sistnämnda byggnaden, Nordevalls bild nästan alldeles på den punkt, der den frejdade mannen brukade på ålderdomen genom sitt fönster taga den nedanför hvimlande verlden i betraktande.
