Svenska industriens män/James von Leesen
JAMES von LEESEN.
Redligt, arbete kräfver ovilkorligen vår aktning, och en riklig frukt af detta är utan tvifvel berättigad. Den gode och trogne arbetaren är således sin lön värd. Men långt högre skatta vi den man, hvilken, då dagens sträfsamma arbete är lyktadt och aftonen inträdt med lugn och hvila, ej för sig sjelf allena vill njuta af hvad han förvärfvat, utan rikligen äfven delar med sig åt det samhälle, som under en lång följd af år räknat honom bland sina medlemmar.
Det är en sådan ädel frikostighet, som gör, att namnet James von Leesen inom det samhälle, dess egare tillhör, alltid skall fortlefva och der i ett tacksamt minne bevaras.
Då brukspatron von Leesen nämligen vid framskridna år och sedan han förlorat sin son, hvilken på senare tider varit hans bolagsman, efter hand dragit sig ur affärerna, öfverlemnade han år 1866 den högst betydande summan af 300,000 kronor till en vattenledning för Norrköpings stad, ett storverk, som i år (1875) blifvit fullständigt färdigt. Detta sistnämda år (1875) donerade han ytterligare till samma stad 100,000 kronor till en förbättringsanstalt för varnartiga gossar samt till Qvillinge församling i Norrköpings grannskap, der han besitter en större jordegendom, en lika stor summa till en blifvande fattiggård för åldriga och orkeslösa personer. Dessa tvänne sistnämda penningbelopp skola blifva för församlingarna disponibla efter brukspatron von Leesens och hans frus död.
J. von Leesen föddes den 15 april 1802 i Hamburg, der fadren Detlof von Leesen, bördig från Holstein, idkade handel; modren var Rosina Elisabet Reder. Sin första undervisning erhöll han i ett par privatskolor i sin födelsestad, der han vistades till 1813, då Hamburgs belägring föranledde hans försändande till en pensionsanstalt, som egdes af en pastor Etzdorf i Eistrup i Hannover. Med ungdomlig hog hade han fäst sig vid sjölifvet och fick 1817 göra sin första utflygt, hvarefter han företog en mängd sjöresor till England, Holland, Nordamerika och Brasilien. Men snart ledsnande på detta besvärliga yrke, ingick han 1820 vid ett sockerbruk för att lära sig sockerfabrikationen, en industri, som bedrefs både af hans morfar och morbroder. Efter att hafva gjort sig förtrogen med denna yrkesgrens alla detaljer, anstäldes han 1826 såsom verkmästare vid Aug. Gieseckes sockerfabrik i Stockholm samt qvarstannade der i tre år eller till 1829, då han antog plats såsom föreståndare för sin morbroder Diedrik Reders sockerbruk Gripen i Norrköping.
Efter ytterligare sju år (1836) blef von Leesen genom köp egare af fabriken, hvarefter rörelsen bedrefs i bolag med konsul Konrad Ståhl till år 1842. Under tiden, i synnerhet efter nämda bolags upplösning, infördes vid anläggningen en mängd nya uppfinningar, hvaribland den, att vid sockertillverkningen använda ånga, anbragtes 1854; men år 1865 öfverlät han sin sockerbruksrörelse på ett bolag.
Brukspatron von Leesen trädde år 1831 i äktenskap med Charlotta Stenhammar.
Han bär vasaordens riddarestjerna och erhöll år 1875 serafimermedaljen.