Också en folkvisa.
I gamla Sverige där finns det städer så många,
och flera blir de, ty nu de byggas med ånga.
I glada rim jag dem om varandra vill blanda
allt ifrån Ystad och ända till Haparanda.
Det glada Uppsala har så gott om studenter,
och uti Sala där tar man silver, som känt är.
I Örebro finns det stora massor av kräftor,
och uti Arboga öl som plär komma efter.
I Södertälje där ha vi kringlor och tokar,
och ner i Malmö där finns det väldiga bokar.
I Falun blir man med korv och brännvin trakterad.
I Karlstad skiner vår sol så blank och polerad.
I gamla Visby oss fröjd ruinerna skänka,
och uti Vadstena är man spetsig kantänka.
I Eskilstuna man slipar knivar och saxar,
och uti Halmstad där finns det livade laxar.
För pepparkakor har Kungälv namn här i Norden,
och Karlshamns-punschen, den är den bästa på jorden.
Vi få från Jönköping våra säkerhetsstickor,
och ifrån Stockholm så många livade flickor.
I Göteborg finns Carnegies porter och pengar,
men för sin brist på en kvast får Kalmar små slängar.
Om staden Åmål är "ändå något" för sägen,
och uti Trosa är världens ända belägen.
Uti Karlskrona där finns det kryddsill och dockor,
och ifrån Säter vi få av masarna klockor.
Från kaffehalvan får Uddevalla nog snäsor,
och uti Norrköping finns det norrköpingsnäsor.
I Västerås smaka salta gurkorna malle,
och i Borås föds varenda mänska till knalle.
I Filipstad får pianot ej visa bena ...
nej, kors i Kristinehamn, ej illa jag mena!
