Sweriges Rikes Lag/Företal
| ← Titel |
|
Stadfästelse → |
Kongl. Maj:ts och Riksens
Cancellie Collegii
Företal
til Lagen.
THen Alswåldiga Gudens och hans heliga
wiljas naturliga kiännedom är allom
Menniskiom i hiertat så diupt inskrifwen, at
intet Folk ännu är funnit, som sig utan Gud
och Lag bekiänna gittat; Fast mera hafwa alle sin
sammanlefnad och trefnad på Gudstienst och Lag enhälligt
grundat. Ehuru Folkslagen ifrån Urstiftarens rätta
mening sedermera afwikit; intyga doch the hos them
fundne inrättningar, at the om bägges
oumgängelighet warit öfwertygade. Öfwer then förra hafwa
Menniskiorne ingen frihet, utan måste nödwändigt blifwa
wid then, som then Allwise uphofsmannen
föreskrifwit; Men inrättningen til thet borgerliga sälskapets
wärn och bästa har han lemnat thet sunda förnuftet
på förberörde grund at fastställa, påbiuda och
förändra. Ju försichtigare thenna stadgad är, och ju
nogare then handhafwes, ju lycksaligare giör then sina
Följare. Lagens billighet och ålder lämna Landet
oemotsägeligit bewis om thess Inbyggares förmåner för
andra uti heder, rätter och ur-åldrig besitning.
Swerige är ifrån hedenhös ett fritt Rike: Thes Inbyggare Swear och Giöthar. Ei fins Giötha namn i flera Länder fastståndande, utan i Swea Rike allena; förty at af them utspriddes Giötha namn i annor Land. At thetta Folk redan then tiden med Lag och stadgar, hwarefter thet sig rättat, warit försedt, finnes ei allenast af the Lagar, som thes landsmän, hwilka i the tider, härifrån utgåt, infört i the Länder och Riken, hwaröfwer the rådande blifwit, som bewisligit är af the Giöthers och Longobarders Lagar, hwilcka ännu äro förhanden, och sin grund samt åtskillige qwarbehålne orda-lag utur wår gamla Giöthiska Lag och språk allena härleda: Utan ock af inländska säkra skrifter och efterrättelser. Ity under then första af then hedna Kongliga Inglinga Slächten, som för wår Frälsares födelse utur Asien hit in i Riket inkom, förändrades Landsens gamla Lagar uti them, som under then Slächtens Regering öfwer 600 Åhr efterlefwade blifwit, hwilcka then sidsta här på Thronen af samma Inglinga Ätt, benämnd Ingiald, (sedan han åtskilliga Fylckes Konungars wälden med Upsala eller Swea wäldet sammanfogat, och tå en förenad och allmän Landslag nödig fant) å nyo genom en sin, til then ändan utsänd Troman, benämnd Wige Spa eller then wisa, lät sammandraga uti et enskylt wärk, Wigers flockar kalladt, som sedan tiänte til grundwal för Uplands Lagen, hwilcken af Herr Birger Pärsson til Finsta, med tolf lagfarna Mäns medarbetande, emot 700 Åhr therefter sammanskrefs med Konung Birger Månsons goda minne, och tå efter moget öfwerwägande och rådgiörande allmänneliga wedertogs samt af Konungen stadfästades och påböds. Imedlertid fölgde och rättade man sig i the öfriga Swea och Giötha landsändar efter theras enskylta och uti äldsta hedna tider yrkade Lagar, sedan the, wid then Christna lärans almänna antagande här i Riket af tå warande Konungar och Lagmän blifwit rättade och the ther uti befintelige fördömmelige widskepelser och Afguda Offer-sätt utmönstrade. Hwilcka särskilta Landskaps Lagar Konung Magnus Erichson uti thet 14de hundrade Åhret begynte uti en för hela Riket beqwäm och almän Lag at sammanfatta låta: Men, genom thet Påfwiska Prästerskapets tå giorda hwarjehanda inkast, kom at hindras och stadna, in til thes åter almänt klagat blef, huru the gamla Lagars afskrifter, som dels med runor, dels med tå brukelige bokstäfwer warit på trä och balkar upritade och med Kädior i Kyrkior och andra almänna eller enskylta hus häftade och förwarade, genom theras skiljachtigheter hwarjehanda irringar förorsakade: hwarföre Konung Christopher Åhr 1442 nödgades förberörde Lagar, jemte flera imedlertid utkomna särskilta stadgar, uti en almän Lag och Lagbok, efter tidernas ändringar och Riksens tarf, hopsamla, jämka och förnya låta. Samma nyttige wärk blef wäl af Konung CARL then Nijonde å nyo åhr 1608 stadfäst, fast än med någon på Arfföreningar och Riksens afskied grundad ändring, som uti samma Företal omröres, samt til almän rättelse kungiord, doch med thet uttryckeliga förbehål af widare öfwerseende och förbättring.
I anledning här af, sedan här om wid åtskilliga Riksdagar är wordit påmint och anhållit, Högst salig Konung CARL then XI åhr 1686 förordnade wissa lagfarna Herrar och Män sig samma arbete at företaga, som thet uti hans lifstid, och under the swåra krigsoroligheter uti högst salige Konung CARL then XIItes och wår Allernådigsta Drottnings ULRICÆ ELEONORÆ Regerings åhr, samt sidst under wår nu warande mildaste Konungs hulda styrelse berömligen fortsatt, och ändteligen hint til then fullkomlighet, at sedan wederbörande Domstolar i riket theröfwer hörde blifwit, och them anbefalt warit med theras betänckande och påminnelser at inkomma, thet wid the bägge sidstledne Riksdagar af Riksens Råd och Ständer å nyo blifwit igenom-gångit, godtfunnit, antagit, och hans Kongelig Maj:t til kungiörande och påbiudande i underdånighet updragit.
Utaf hwilcket alt klarligen skiönjes, at på samma sätt, som Swea och Giötha Män niutit then nåden af Gud, at in til thenna dagen bibehålla, bebo och bygga thet Land, som theras Stamfäder i förstone intagit, sig tillägnat och upodlat; the likaledes ifrån the tiderna in til thenna, bibehållit urminnes häfden af then alla fria länder tillhörande rättigheten, at ei låta påtruga sig någon ny Lag, innan then först af Inbyggarna är worden skärskådad och antagen, hwilcken Öfwerhetens höga ämbete sedan tilkommer allmänneliga at påbiuda samt til rättelse och efterlefnad hwar och en at förplichta; them frommom til skydd, och them wrångwisom til späkt.