Tal om läckerheter 1/Til Läsaren
← titel |
|
tal → |
Neque ab indoctissimis, neque a doctissimis legi volo.
Delicias tibi polliceor. Res ardua dicis? NATHAN CHYTRÆUS.
|
TIL LÄSAREN.
För mellankommande sjukdom och påföljande död måste min framledne och af mig icke nog saknade Broder afbryta utgifvandet af detta sit Tal; men efter hans dödsfall har jag ur hans qvarlämnade papper i mitt förvar tagit alla de antekningar och Samlingar han i detta ämne gjort, äfven som jag låtit fortsätta tryckningen så långt hans färdiga manuscript räckte. Min sal. Broder hade föresatt sig at först genomgå hela Växtriket, i alt det som til alla de särskildta Folkslagens Läckerheter hörer, hvilket skulle utgöra Förra Delen af hans Tal, och sedan i den Senare Delen af samma Tal åter afhandla de Läckerheter, som Djurriket i ett så rikt mått tilldelar menniskan. Härtil hade han ock gjort mångfaldiga undersökningar och jämförelser, til större delen, medelst särdeles flit och granskning, utur ett stort antal af de bäste och nyaste Resebeskrifningar, samt til alla hithörande ämnen noga anteknat de källor, hvarutur mera ljus i samma sak stode at hämta, til både rättelse och lättnad vid den vidare utarbetningen. Alla desse Samlingar och antekningar blifva nu öfverlämnade til en äfven i detta ämne skickelig Ledamot af Kongl. Vetenskaps-Academien, Herr Comministern Samuel Ödman, en af min framl. Broders bästa vänner, som af nit för vetenskapen, och ömhet for den döde, ädelmodigt åtagit sig at i vidare ordning ställa dessa Samlingar och antekningar, dem utarbeta samt för Allmänheten utgifva. Lärda verlden lärer ej underlåta at med mig sätta rätta värdet på ett så ädelt företagande af denna vittra Man, hvarmedelst vetenskapen kommer at äga Herr Comministern Ödman samma förbindelse som min sal. Broder, hvilken icke sparade Tid, Möda eller Kostnad, at dels utarbeta flere nyttiga Skrifter, dels ock at samla de rikhaltigaste Materialier til flera. Mig tilhörer dock mindre, ehuru närmafte kännaren af min sal. Broders lärda förtjenster, at derom något ytterligare anföra; men det kan icke af någon misstydas, at jag, under en oaflåtelig känsla af min förlust, i mit hjerta förvarar minnet af en den vördnadsvärdaste Broder.