Tal om läckerheter 2/Företal

←  titel

Tal, om läckerheter, Både i sig sjelfva sådana, och för sådana ansedda genom Folkslags bruk och inbillning av Bengt Bergius och Peter Jonas Bergius, Samuel Ödmann

tal  →

Texten är oförändrad af Sal. Herr Banco-Commissariens hand. Noterne däremot af mig sammansatte, efter meddelade ämnen. Likväl hafva desse kostat något arbete och något bekymmer.

På ämnen har ingen brist yppats. Näppeligen lärer större förråd någonsin varit samladt til et Tal. Icke mindre än 10,000 antekningar, strödde på 500 särskildta blad, af hvilka hvart och et innefattat från 50 til 60 särskilde Djur, hafva blifvit mig tilstälde. Med förundran har jag emottagit detta prof af en oerhörd flit, och med glädje har jag sökt göra det möjeligast brukbart.

At nyttja alt, hade varit en onyttig börda. Den Sal. Författaren hade visserligen sjelf utgallrat mycket.

Jag har därföre först undantagit alla sådana intyg, som blott voro afskrifne; och endast låtit de Författare tala, dem jag pröfvat vara stamvitnen. Då en Rajus, Pennant, de Buffon, m. f. afskrifvit en Hernandez för Mexicos, en Marcgraf för Brasiliens Djur, o. s. v. har jag blott anfört de sistnämnde, såsom sjelfsynta vitnen.

Därnäst har jag sökt förena de Resandes stridiga vitnesbörd. Sådane motsäjelser böra anses minst oväntade i detta ämne, helst hvar och en har sin smak.

Vidare har jag bemödat mig gifva hvart Djur sitt Systematiska namn. Den som vet, huru oredigt de äldre Resande beskrifva okända Djur, och huru egensinnigt de stundom bortblanda dessas namn, torde finna, at detta göromål icke aflupit utan bryderi. Min lilla kunskap i Djurrikets Geographie, har därvid stundom varit mig til biträde, så at misstagen förmodligen äro sparsame.

Vältalighet har här icke rum. Jag har hushållat med papperet och Läsarens tålamod, och hoppas få det omdöme, at hafva sagt möjeligast mycket i möjeligaste få ord.

Det har icke stått i min magt, at för hvarje Författare utsätta Bok och sida. Antekningarne voro icke så beskaffade, utan lempade så, at arbetet då bordt ske inom Bibliotheket. Förlusten är dock måttelig. Sal. Herr Banco-Commissariens allmänt kända noggranhet och hvarje Auctors eget värde, svara för upgiften.

Min förtjenst härvid är ingen, om icke den, at jag åtagit mig et arbete, hvaraf ingen förtjenst kunnat skördas.

Men det har varit mig dyrbart, at, genom detta bemödande, ådagalägga min odödliga vördnad för Kongl. Vet. Academien, som öfverhopat mig med des välgerningar; min öma tilgifvenhet för en afliden Vän, hvars minne ständigt förnyar känslan af min saknad; och mina många förbindelser emot Herr Prof. och D. P. J. Bergius, som hedrat mig med sin vänskap, godhet och förtroende.

Hvars och ens förmåga utstakar gränsen för andras fordringar, och den, som gör hvad han förmår, äger anspråk til allas billiga omdöme. Det är mig således en tilfridställelse, at, vid detta för Vetenskaperne olyckliga skepsbrott, hafva räddat så mycket jag kunnat.

SAM. ÖDMANN.