En slöjlätt dimma över ängen står,
och pärlgrå dagg bestänker bleka blad -
en vårlig morgon, sval och vemodsglad,
då luftig blom slår ut från dävna snår.
I gräset glimmar matt narcissers rad.
Från spröda kalkar sprids en doft av vår,
när över dem med drömska blickar går
en gosseädling ifrån Arnos stad.
En undrans lycka vilar på hans drag.
Hans gång är full av tafatt vekt behag.
En bok han bär så varsamt som en vis.
Han märker knappast ängens paradis,
men stirrar aningsblek som vårens dag
mot gåtfullt fjärran, gömt i morgondis.
