Tids- och Krigs-Bilder/Seglaren
| ← Runesvärdet |
|
Mannen → |
Seglaren.
I gyldne topp
Fort segel opp!
Mitt segel, det är tvenne vingar.
Skjut vestan på,
Fort må det gå!
Att lutan, som ligger i bölja blå,
För frustande guldstäfven klingar.
Vid vindens gång
Är djupets sång
Så skön, det är andar som sjunga.
Ack, tonen är
Så klar och skär!
Jag undrar om icke hvar ande der,
Har glödande flamma till tunga.
Om båk ock fyr
Jag mig ej bryr:
Min vårdkas bland stjernorna blänker.
Jag lemnat Pohln,
Som hjelte-rôln,
För friheten stred, tills den gick i moln:
Till Donna Maria mig tänker.
Jag för om bord
En perlkrans gjord
Blott utaf Pohlonias tårar;
Ur ädelsten,
Af hvar och en,
En engel jemt blickar, så ljus och ren,
Och tyder på kommande vårar.
I lockens svall
Perlkransen skall
Maria vid kröningen bära.
Är barmen full
För folkets skull,
Hvar perla skall blomma, af idel gull,
En stjernkrans kring drottningens ära.
Men är dess barm
Af flärd blott varm,
Så stridt skola tårarne falla;
Hvarthän hon må
Än vandra då,
Dc skola som speglar för henne slå.
Och blod skall det blifva af alla.
En flamma klar
Om bord jag har,
Som brann i Pohlonias klinga;
Som ljuset skön,
Så hvit som snön,
Den brann lika ren som en hjeltes bön;
Maria jag flamman skall bringa.
I hennes tal,
Den drottning smal,
Skall jag den besjälande gömma.
Bär hvart dess ord
Nation om bord,
Igenom dess bröst och dess fosterjord
Skall flamman med himlar blott strömma.
Men om hon för
Sitt rike dör;
I djupet af glödande hjerta,
Med rastlös strid
Den skall dervid
Förfölja dess tankar i evig tid,
Och öppna en graf utaf smärta.
Skjut våg blott på,
Fort må det gå,
På vägen jag töfvar ej gerna.
Se masten min,
I himlen in
Den skjuter en stråle, du stråle brinn!
Brinn vimpel af fladdrande stjerna!
Mitt skepp, en svan
På böljig ban,
Min hand vet helt lustigt att styra.
Jag synes stå
Ett skepp uppå,
Blott gjordt af ett flygande hjerta också,
Med vant af den strängade lyra.
Utaf dess fart
Man ser så klart,
Att det vill min vilja betjena.
På böljors svall,
Af ljus kristall,
Jag ofta kring verlden nu styra skall.
Fast jag är en tanke allena.
Hvar kröningsdag
Härefter jag,
Med dessa smycken skall gästa;
Tills åter fri
Från slafveri
Jag får dem, vid här-rop och jubel, i
Pohlonias guldlockar fästa.