←  Med H—ie's klocka
Samlade dikter af G. L. Sommelius
av Gustaf Lorentz Sommelius, Christoffer Eichhorn

Till Emili
Farväl  →


[ 336 ]

Til Emili.

 
På den kalla Mälarstranden,
Som en ros i paradis,
Har en blomma i nordlanden
Spirat opp bland frost och is.
 
Växt är blomman som sylfiden;
Hennes ögon djupa, blå
Som två böljor sommartiden,
Med ett solskensglitter på.

Pannan är som alplavinen
Bländande och klar och skär,
Handen mjällhvit som jasminen,
Kinderna som mjölk och bär.
 
Barmen är som på nyåret
Tvenne snödropp, hvit som ett
Tvillingpar af svanor, håret
Som det mörka nedanet.

[ 337 ]

 
Blommans pulsar likna ärlor,
Blicken källornas kristall;
Hennes tandrad är af perlor
I infattning af korall.
 
Smärt som en af österns cedrar,
Lätt som zebran under språng,
Går hon spänstigt som på fjedrar,
Smidig, luftig, rak och lång.

Hon är ljuf och skön som våren,
Liflig som en vestanvind,
Oskuldsfull och ren som tåren
På den första sippans kind.

Halsen är som liljans stängel,
Skullran glatt som elfenben;
Hon har allting af en ängel,
Utom vingarna allen.
 
Finge jag ur purpurmunnen,
Högröd som en rosenknopp,
Oden lik vid Urdarbrunnen,
Evigt suga nektar opp!

Ej af botaniken gifvet
Blomman blef ett namn; men i
B—os hjertas flora skrifvet
Står med eldstil: Emili.