Till fru Metta Ivarsdotter
|
| Dikten ingår i sviten Visor, romanser och ballader |
4.
Till fru Metta Ivarsdotter.
Till fru Metta Ivarsdotter.
1507.
»Mer lugnt har den, som går i vallmar
Än den, som klädd i rustning blef,
Nu ärkebispen ned till Kalmar
Har skickat strängt bannlysningsbref.
Jag vånne han och kardinalen
Och konung Hans bit komme ned:
De skulle här vid vinpokalen
Af mig få tämligt godt besked.
Den ene med den andre täflar
Att ge mig svafvelsjöars badd,
Jag ger dem alla-tusan djäflar,
Så sannt jag heter Hemming Gadd.
Förlåten, att så groft jag talar!
Ren månget år förrunnit har,
Sen jag beträdde riddarsalar
Och gäst i frugustufva var,
För mig ha natt och dag förflutit
Vid svärd, som stack, och bläck, som rann.
Jag undrar dock hvad jag förbrutit,
Att så man mig belagt med bann,
Det är väl därför, att för Sverige
Jag stridt så månget blodigt slag.
Farväl, fru Metta! Gud oss värje!
Er goda nätter önskar jag.»