Till kärleken (Andersson)
|
En av Dan Anderssons efterlämnade dikter, skriven 1920 samma år som han avled. |
Det sägs att en helig i tron, en profet
vars röst ljuder långt, som en malm, en cymbal
men som icke vet kärlekens hemlighet,
han hör till de fåvitskes tal.
Ty envar profetia och psalm skall förgå
som en fläkt, som en rök på förgängelsens bud
men allt som av kärlek är fyllt skall bestå
och leva och vara som Gud.
I kärlek den stingande tistel blir skön,
och majregn vattnar förtorkade land,
och en ros kan dofta, en äng bliva grön
mitt i öknens brännande sand.