Tollstorp 1834/Kapitel 17

Musik-Corpserna. Det var en tid som det var en stark esprit hos Fattigvårdens Committerade, så väl i staden som på landet, att till sina territorier hindra all inflyttning af obemedlade personer, men om de rika var ingen fråga, de emottogos med öppna armar. Det såg ut som den för välgorandet inrättade Stiftelsen snarare hade till föremål att förfölja än understödja den fattige, ty mången verksam som på en annan lokal, som skulle vara mera passande och gynnande för hans konstflit, kunnat rikligen förtjena sitt uppehälle, återvistes till sin usla och nedtryckta belägenhet, likasom man velat säga: du är fattig, och du skall blifva det; och det är en alldeles oafgjord fråga om icke Fattig-Directionen härigenom skapat lika [ 163 ]så många fattiga som de understödt. Ehuru denna mörka anda visserligen ännu är rådande på åtskilliga orter har den likväl mildrat sig på många andra; också hafva de högre authoriteterna småningom dämpat den stigande myndighet, som dessa Directioner ville tillvälla sig, genom rättigheten att hindra rikets inbyggare att bygga och bo, der de trodde sig finna sin bästa utkomst. Månne icke också en större liberalitet, som man de senare åren visat, i sin mohn bidragit till folkmängdens förökning i Linköping, och derigenom till Stadens större liflighet och förkofring. Likväl var det en liflig disput i detta afseende, då Kongl. Lif-Grenadier-Regementernas Musik-Corpser skulle inflytta till Staden. Man fruktade att blifva öfverhopad af en mängd fattiga enkor och oförsörjda barn. Antingen det var ett upplystare begrepp om den nytta och liflighet så många familjers förtärande af sina löner skulle gifva åt rörelsen, eller mäktigare personers inflytande, lemne vi oafgjordt, emedlertid blef inflyttningen beslutad. Hvarje Regem:s Musik-corps aflöning utgör något öfver 5000 R:dr, utom Beklädnadspenningar, och hvad de genom sin konstskicklighet förtjena. Med den esprit d'honneur, som lifvar hvarje militair-corps, beslöt också Musikens att undanrödja all sådan obehaglig opinion hos Fattig-Directionen och dem som delade dess åsigter, genom inrättandet af en egen Pensions-fond, hvarigenom den sattes i oberoende af alla sådana Directioner. Genom samfäldte Regementernas Musik-föreståndare Kongl. Direktörn Herr B. Crusells omsorgsfulla bemödande blef idéen också snart satt i verkställighet. Man beslöt att den 25 Sept. hvarje år gifva en Concert i S:t Lars Kyrka, och lemna en afgift af alla extra förtjenster, som vid Spektakler, Baler och hvarje sådant offentligt [ 164 ]tillfälle inflöto. Den första Concerten gafs 1823, som inbragte 276 R:dr 24 sk. B:ko, till förmon för Pensions-Cassan. Härigenom och genom de derå inflytande räntor har fonden redan stigit till 6466 R:dr 12 sk., som räkenskaperna af den 20 Sept. 1833 utvisa, och lära räntorne häraf icke utan i högsta nödfall skola vidröras förr än den uppnått 10,000 R:dr. Genom denna anstalt kan denna Cassa öka sig till ett sådant Capital, att Musik-Corpsernes Ledamöter ej behöfva frukta att de sjelfva på gamla dagar, eller deras enkor och barn skola falla samhället till last. Deras personal utgör omkring 110. Det ligger också något vackert deruti att de bildat denna för framtiden välgörande inrättning, genom sin konstskicklighet, att den är en gälld, en belöning åt talangen, som i allmänhet är något sällsynt.

Det har gått ett tal derom, att den ena Musik-corpsen skulle flyttas till Norrköping, som vid högtidliga tillfällen nödgas efterskicka dem de behöfva. Deri ligger också verklig billighet, då Norrköping äger stor öfvervigt, både i betydligare folkmängd, och vida större antal af Borgare, som drifva liflig rörelse. Kanhända att en dag skola de hinder som möta vid denna förändring kunna häfvas.