←  Rivalerna
Dikter
av Tor Hedberg (1858-1909)

Afgudar
Guld och gröna skogar  →


[ 52 ]

Afgudar.


Ljust och soligt ligger lifvet,
klädt i mogen sommarskrud,
på hvart blad, hvart strå står skrifvet
lockande det lätta bud:
gläds åt allt som dig blef gifvet,
dyrka verkligheten som din gud,
famna lifvet som en klarögd brud!

Men i mödans mörka kammar
sitter jag dock år från år,

[ 53 ]

och med längtans glöd, med viljans hammar,
söker forma lifvet, tills det når
skönhetsbilden, som för tanken flammar,
och hvar gång, då profvet förestår,
jag min afgud själf i stycken slår.