←  Guld och gröna skogar
Dikter
av Tor Hedberg (1858-1909)

Vännen
Sånger på hafvet  →


[ 56 ]

Vännen.

 

De gick nog mången allfarväg
i stugan in, till vännen min.
Men jag gick städse lönlig stig,
som blott var känd af mig.
En narr är den, som mer begär,
än hvad för visst hans eget är.
Då vägen, som jag gick, var min,
var också vännen min.