Tordyveln och flugan.
Tordyveln låg på ängen sjuk,
Trimtradertrumma!
Han ville ha flugan till äkta brud.
Min ros och ädela blomma!
Tordyveln sa' till brömsen så:
Trimtraderitrumma!
»Fria för mig i flugans hov!»
Min ros och ädela blomma!
Brömsen steg upp, han var ej sen,
Han drog två stövlar på ett ben.
Och brömsen han for till flugans gård,
Där ute stod flugan och kammade sitt hår.
»Tordyveln har mig till Er sänt,
Han frågar om ni vill bliva hans vän.»
»Huru kan detta väl vara likt?
Tordyveln är fattig och jag är rik.
Jag sitter om dagen på silverfat
Och äter socker och annan god mat.
Och när jag sitter på kungens knä,
Då går tordyveln i vall med fä.
Och när jag sitter på kungens bord
Då går tordyveln och påtar i jord.»
Brömsen sticknar vid dessa ord,
Han slog till flugan, så hon föll till jord.
Men flugan steg upp och snyfta' och grät:
»Var detta på allvar eller på lek?
Och menas det allvar, får det väl gå.
Och när är det tänkt, vårt bröllop skall stå?»
»Emellan pingst och midsommartid
När flugor och myggor församla sig!»
Och det vart bröllop med buller och bång,
Små flugorna dansa' vid myggornas sång.
Bruden hon snurrade högt i tak;
Mens brudgummen skred i sakta mak.
Och brömsen han vigde detta par
Trimtraderitrumma.
De kallade honom prostefar!
Min ros och ädela blomma.
