Trasten (Böttiger)
| ← Göken |
|
Ejdern → |
Andra må prisa rymdens fria slätter,
Middagens hetta, stadens qvafva bur;
Skogarnas skald, de ljusa sommarnätter,
Qväder sin sång i enslig björk och fur.
Sommaren öfver gläds jag der att gästa,
Afton och morgon lyssna till min drill:
Glödande middag håller jag siesta,
Döfvande glansen gör min tunga still.
Svalkande skuggor! J mig skolen höra,
Ensliga hult! För dig blott sjunger jag.
Tallar, som bokar, låna mig sitt öra,
Midnattens stjerna ler vid mina slag.
Ser jag kristallklar skogens tysta källa
Spegeln mig räcka af sin silfvervåg,
Plägar jag gerna vid dess glas mig ställa,
Dröja fördjupad i hvad der jag såg.
Vingen jag badar, törstig näbb jag doppar,
Bilden i källan rörlig är som jag.
Enslig ånyo, till min qvist jag hoppar,
Djupare, ömma drilla mina slag.
Hörs intet genljud? Kommer ingen maka?
Skuggorna växa kring min ljusa topp.
Natten igenom vill i sång jag vaka,
Strålande morgon! Svara på mitt hopp!