Upp, min själ, din Gud dig leder!
| ← Till härlighetens land igen |
|
Själ och tunga må lovsjunga → |
| Femte upplagan |
58
Upp, min själ, din Gud dig leder!
Ingen makt kan hindra dig.
Se blott upp! Hans hand bereder
Dig en fri och jämnad stig.
När dig öknens brand vill döda,
När du helt försmäkta vill,
Livets friska vatten flöda
Vid din fot, blott du ser till.
2 Nådens ljus omkring dig brinner,
Där du framgår — blott giv akt!
Härlighetens sol upprinner
En gång uti evig prakt.
Gud, din Gud, för evigt föder
Dig och står dig städse bi;
För Egyptens slag du blöder
Nu ej mer, ty du är fri.
3 På vår väg vi få erfara,
Huru varje sorg och nöd
Byts i nåd; vår Gud skall vara
Städs’ vår del, vårt fasta stöd.
Gud oss giver mitt i världen
Själaspis vid nådens bord,
Ger oss på den svåra färden
Örnens kraft och örnens mod.
4 När en gång vid fadershanden
In i fridens land vi gå,
Där vi, lösta ifrån banden,
Lammets lovsång sjunga få,
Väl känd är den Gud oss möter,
Väl bekant vår Faders röst;
Här i öknen Han oss sköter,
Där vi vila vid hans bröst.