Upproret i Jönköping/08Jan1856

←  Den 28 December 1855

Upproret i Jönköping den 25 och 26 September 1855 Den 8 Januari 1856

Den 15 Januari 1856  →

Den 8 Januari 1856.

Närvarande:

Borgmästaren, Herr Assessorn G. F. Asker;
Rådmannen:	Herr	G. Kahnberg;
”	”	A. G. Rudling; och
”	”	A. Elfström.

Undertecknad fortfor att föra protokollet.

Då Rådstufvu-Rätten nu åter till handläggning företog den under N:o 24 i protokollet för den 28 December sistlidet år antecknade, till denna dag uppskjutna ransakning angående Arbetskarlarne Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson m. fl. häktade samt på fri fot varande, jemte andra, f. d. Brandvaktskarlen August Berg och Snickaregesällen Johan Magnus Nyström, alla af Stadsfiskalen A. F. Strömberg ställda under åtal för delaktighet i de, den 25 och 26 September nämnde år här i staden förefallna upproriska och våldsamma uppträden, blefvo i närvaro af Justitiæ-Kanslers-Embetets ombud, Herr Advokatfiskalen A. Svalander, samt Åklagaren, de häktade för Rätten inställda, hvarjemte öfrige i målet tilltalade, förutom Svarfvaren Johan Wållgren, Faktorismeden Sven Ahlin samt Arbetskarlarne Carl Johansson och Johan Östergren, personligen tillstädeskommo. I egenskap af Regements-ombud för Furiren Oskar Rydelius inställde sig Herr Kaptenen Löwenadler.

Åklagaren inlemnade angående åtskilliga af de tilltalade följande af honom tillhandakomne prestbevis:

”Betyg för nedanstående personer, tilltalade för delaktighet i oroligheterna härstädes Septemberdagarne 1855.

De tilltalades Namn.	Bostad.	Födelse.	Christendoms­kunskap.	Frejd.	Anmärkningar.
Smeden Carl Andersson	V. F. 40.	24/3 1818.	försvarlig	godkänd.
Skomakare-Gesällen Anders Johan Svensson.	V. F. 20.	3/1 1833.	svag	oklandrad.	Är för närvarande ingenstädes i husförhörsboken antecknad.
Arbetskarlen Carl Johansson.	Minnet.	6/1 1821.	försvarlig	d:o
D:o Johan Jönsson Österberg.	V. F. 53.	11/3 1814.	svag	d:o	Benägen för fylleri.
Bleckslagare-Gesällen Sven Johan Bårman.	T. M. 34.	16/9 1821.	hjelplig	d:o
Metallfabrikören Carl Anders Nordström.	Ö. qv. 24.	19/8 1815.	försvarlig	d:o
Färgaredrängen Lars Mag. Petersson.	V. F. 39.	31/3 1817.	d:o	god.	Eger ½ N:o 39, V. F.
Guldsmedslärlingen Carl Mag. Clasén.	K. qv. 21.	13/6 1837.	hjelplig	oklandrad.
Handskmakaremästaren Herman Carling.	T. qv. 27.	6/3 1812.	god	god.	Eger N:o 27.
Skräddaren Johannes Hellstrand.	Byslätt	30/7 1832.	hjelplig	oklandrad.
Arbetskarlen Svening Nilsson.	V. F. 27.	28/7 1814.	d:o	d:o.
Muraregesällen Nils Svensson Lundahl.	T. M. 11.	8/2 1823.	försvarlig	d:o.
Snickarelärlingen Arvid August Hofvenberg.	T. M. 30.	27/8 1835.	hjelplig	d:o.
Svarfvaregesällen Johan Wållgren	V. F. 47.	28/7 1823.	d:o	d:o.
Musikanten Oskar Rydelius	V. F. 19.	19/10 1836.	försvarlig	d:o.

Jönköping den 8 Januari 1856.

C. G. Modigh,
P. L.”

”Skomakaren Gustaf Larsson, Pantzar kallad, från lägenheten Backen under Rogberga Södregård af denna församling, är född 24/10 1830 i Svartorp, ankom hit 1852 från Hakarp och skulle redan med hustru varit flyttad till Svartorp, om icke hans häktning i Jönköping mellankommit. Med försvarlig christendomskunskap och bruk af nådemedlen har hans frejd icke blifvit öfverklagad härstädes, ej eller har han, mig veterligen, blifvit tilltalad för brott. Rogberga den 10 December 1855.

D. Sjöström,
Pastor.”

”Att efterskrifne arbetare vid Husqvarna gevärsfaktori:

Pipberedaren Johan Lundström, född 9/6 1818; dito Sven Ahlin, född 21/6 1821 och Låssmeden Johan Magnus Lönnegren, född 23/12 1828, hvilka vid Jönköpings Rådhus-Rätt äro under tilltal för delaktighet i uppror, förut mig veterligen icke varit anklagade för något brott, haft godkänd frejd, brukat nådemedlen och ega försvarlig kristendomskunskap, attesterar, Hakarp den 3 Januari 1856.

P. A. Almqvist,
P. L.”

”Skomakaren Gustaf Åkerblad från Backstugan Kronsberg under hemmanet Åkarp Östregård af Rogberga socken är född 7/9 1805, har försvarlig christendomskunskap och med bruk af nådemedlen har han till frejd icke blifvit öfverklagad för oärlighet, men ofta klandrad för ostadigt och stundom våldsamt uppförande, till följd af häftigt sinnelag och begifvenhet på starka drycker. Han har ock flera gånger vid domstol varit tilltalad både för fylleri och slagsmål samt för dessa brott blifvit dömd. För det närvarande är han inför Tveta Härads-Rätt tilltalad för ett lyte, som han skall tillfogat Smeden Sandqvist i Klefarp af denna församling, hvarå Rättens utslag icke ännu lärer vara fallet. För öfrigt meddelas, att han är gift med Inga Catharina Johansdotter, som är nära blind, har flera barn och är i fattiga omständigheter. Rogberga den 10 December 1855.

D. Sjöström,
Pastor.”

”Skomakare-arbetaren Johan Peter Löfgren, som tillförene bodt i Sandseryds Vestregård; men vid sistl. vårtid flyttade till Jönköping, utan att härifrån uttaga attest, är född den 26 Februari 1824, eger försvarlig christendomskunskap, begått H. H. Nattvard och har under sitt vistande härstädes uppfört sig stilla och oklandradt. Sandseryd den 5 Januari 1856.

J. Westberg,
Prost & P.”

Efter föredragning af berörde handlingar tillkännagaf Åklagaren, att han, för att såsom vittnen i målet i dag höras, inkallat Herr Premier-Löjtnanten Conrad Viktor Ankarcrona, Handlanden Lars Hansson, Hof-Rätts e. o. Kanslisten Axel Printzenschöld, Verkmästaren Carl Fredrik Wetterholm, Rustmästaren Anders Johan Gustafsson, Stockmakarne Carl August Hallberg och Gustaf Lund, Låssmedsgesällen Viktor Laurin, Pipberedarne Magnus Löfqvist och Anders Lundgren, Låssmeden Edvard Löfgren, Stockmakaren Anders Blomstrand, Pipberedarne Isak Ekvall, Magnus Ekvall och Carl Ödman, Låssmedsgesällen Johan Englund, Hemmansbrukarne Peter Magnusson och Peter Larsson i Yxnehaga, Konstförvandten August Ekholm, Öfverkonstapeln Gustaf Collin, Pigan Sara Magnusdotter, Sergeanten August Håkansson, förre Artilleristen Per Ljungqvist, Sadelmakaregesällen Henrik Haugton, Poliskonstapeln Carl Larsson och Låssmedsgesällen Carl Gustaf Palmqvist; af hvilka Pipfilaren Anders Lundgren, Öfverkonstapeln Collin, Pigan Sara Magnusdotter, som förut uppgifvits heta Nilsdotter, och Sadelmakaregesällen Haugton samt Poliskonstapeln Carl Larsson förut vittnat i saken.

Ofvanuppräknade vittnen voro alla tillstädes, med undantag af Herr Löjtnanten Ankarcrona, hvilken var af sjukdomsförfall hindrad från inställelse samt Handlanden Hansson.

Angående Gesällen Haugton, hvilken varit hänvisad till sin själasörjare, för att undervisas om eds vigt och meneds våda inlemnade Åklagaren ett så lydande och nu föredraget prestbevis:

”Att Sadelmakaregesällen Henrik Haugton ifrån N:o 17 Kyrkoqvarteret här i staden blifvit undervisad om edens vigt och beskaffenhet, hvilken han ock till fullo känner; äfvensom att han i öfrigt eger hjelplig christendomskunskap och oklandrad frejd; betygar: Jönköping den 8 Januari 1856.

C. G. Modigh.”

Vid fråga om jäf emot förenämnde till vittnen åberopade personer, förekom ej vidare än att häktade Lönnegren och Carl Magnus Gustafsson tillkännagåfvo sig vara: den förre syskonbarn med Stockmakaren Hallberg och den senare svåger med Stockmakaren Lund; i följd hvaraf och då nämnde förhållande af Hallberg och Lund vitsordades, Rådstufvu-Rätten genom afsagdt beslut förklarade dessa jäfviga att vittna, Hallberg i afseende på Lönnegrens och Lund beträffande Gustafssons delaktighet uti ifrågavarande brott.

Bemälte Lund och Hallberg jemte öfrige vittnena, som icke förut vittnat i saken fingo aflägga sanningsed, hvarefter och sedan desse undfått varningar för edens missbruk samt de öfriga blifvit erinrade om den utaf dem redan förut aflagda edens fortfarande förbindande verkan, vittnena i hvarandras frånvaro hördes och berättade:

63:o Pipberedaren Anders Lundgren: Vittnet hade icke något att tillägga till sin den 23 Oktober nästlidne år i målet afgifna berättelse.

110:o F. d. Polisbetjenten numera Öfverkonstapeln Gustaf Collin: Vittnet, som vidhöll sin förut afgifna berättelse, tillade på fråga, att vittnet ville draga sig till minnes, att Polisbetjenten Hök under det han på samma gång som vittnet var inne på Bergens krog Onsdagsförmiddagen den 26 Sept. sistl. år, yttrade till en stor mängd af folk, som der var församladt: ”nu skolen j låta bli att supa” samt uppmanade dem att lugna sig, med tillägg: ”nu har ju herrarne lofvat er bättre pris”; men, såvidt vittnet kunde erinra sig, hörde vittnet Hök hvarken vid nämnde eller något annat tillfälle hafva sådana utlåtelser, som kunde anses innefatta uppmuntran till fortsättning eller gillande af oordningarne.

97:o Pigan Sara Magnusdotter: Vittnade i öfverensstämmelse med förut afhörda vittnet Öfverkonstapeln Collins här ofvan anmärkta tillägg.

Sadelmakaregesällen Henrik Haugton vidhöll den berättelse han förut afgifvit, utan ändring eller tillägg.

260:o Hofrätts e. o. Kanslisten Axel Printzenskjöld: Vittnet befann sig händelsevis i närheten af Häradshöfdingen Rudlings gård, när en mängd personer af arbetande klassen ifrågavarande Onsdags förmiddag uttågade derifrån, och sedan någon i hopen yttrat: ”nu gå vi till Lindman” fortsattes tåget till bemälte handlandes gård; hvaremedlertid Häradshöfdingen Rudling följde folkmassan, förmanande orostiftarne till fridsamhet och ordning. Bland den vid Lindmans gård församlade folkhop, som sökte intränga genom porten, men hindrades derifrån af Häradshöfdingen Rudling samt under uppehållet derstädes språkade med Lindman, hvilken under tiden anlände, om nedsättning i priset å spannmål igenkände vittnet af de närvarande anklagade Carl Svensson, Carl Petersson och Nils Jonsson. Efter en stunds förlopp vände sig en del af orostiftarne med trotsande ord mot Herr Assessorn von Feilitzen, hvilken stod på en trappa utanför ett närbeläget hus, samt hotade honom med knutna händer, i anledning af något utaf bemälte Assessor fäldt yttrande, som förmodades hafva misshagat fridsstörarne. Ungefärligen vid middagstiden träffade vittnet vid Jernbron en kringströfvande flock arbetare, samt hörde deribland någon yttra: ”kom nu så gå vi hem gode vänner få se hvad de göra för oss”, hvilket yttrande tilltalade Svening Nilsson nu påstod sig hafva fällt, men vittnet ansåg sig icke kunna vitsorda berörde uppgift. På aftonen var vittnet närvarande och hörde när Herr Borgmästaren Assessor Asker ljudeligen uppmanade den då utanför Handlanden Lindmans gård ånyo församlade folkhop att skingra sig, och sedan vittnet jemväl besökt Häradshöfdingen Fricks egendom och varit vittne till den förödelse, som der anställdes af den ursinniga folkhopen, samt derifrån jemte vice Häradshöfdingen Gagner och Notarien Löwenadler återkommit till Handlanden Lindmans gård, der sista uppträdet då egde rum, var vittnet Gagner och Löwenadler behjelplig att gripa en för vittnet okänd person, hvilken var svärtad i ansigtet. Huruvida denna person var försedd med någon käpp eller annat tillhygge vid nämnde tillfälle iakttog icke vittnet, men vittnet upphittade invid honom och på det ställe å gatan hvarest han greps en käpp eller påk, som vittnet ännu har i sitt förvar. På fråga huruvida icke vittnet i tilltalade Smedlärlingen Almgren igenkände bemälte person, tillkännagaf vittnet sig icke kunna vitsorda berörde förhållande, hvilket förnekades af Almgren, som dock nu medgaf att han ifrågakomne dag icke tvättat sig efter slutadt arbete å sin mästares verkstad.

261:o Verkmästaren Carl Fredrik Wetterholm: Under det vittnet, som ifrågavarande Onsdag före dager anlände till staden, höll med sitt åkdon på torget, kom ungefärligen kl. 8 på morgonen först en stor folkmassa tågande åt öster samt en kort stund derefter anklagade Lönnegren, hvilken, efter erhållet tillstånd nedlade en bössa i vittnets åkdon samt följde efter folkhopen, men återkom efter en half timmas förlopp och återtog bössan. Längre fram på förmiddagen varseblef vittnet Häradshöfdingen Drake inbegripen i samtal med en hop arbetare, hvaribland tilltalade Gran för tillfället befann sig; och hörde vittnet huruledes Gran, i anledning af Häradshöfdingen Drakes erinringar att Häradshöfdingen Frick mer än en gång, då brist på spannmål yppats, införskrifvit sådan vara, lifligt och under svängning med armarne motsade Drake samt röjde synbar förbittring såväl mot Häradshöfdingen Frick som andre hvilka befattade sig med spannmålshandel. Vittnet afreste från staden kl. 2 på dagen, i sällskap med Herr Löjtnant Ankarcrona.

262:o Rustmästaren Anders Johan Gustafsson: Vittnet kunde icke meddela någon annan till upplysning i saken föranledande omständighet, än att vittnet, som träffade tilltalade Lönnegren här i staden på Onsdagen, hörde Lönnegren, hvilken var något drucken, svara på vittnets fråga, hvad han gjort i staden, att han gått omkring och ”sett på folket”, hvilket, såsom Lönnegrens ord föllo, ”lefvat alldeles förbannadt på förmiddagen”.

263:o Stockmakaren Carl August Hallberg kände ingenting i saken, enär han ifrågakomne dag icke uppehöll sig längre än ett par timmar i staden.

264:o Stockmakaren Gustaf Lund: På inbjudning af Lönnegren, med hvilken vittnet ungefärligen kl. 4 e. m. sammanträffade på Stora torget, besökte vittnet jemte Lönnegren, Rustmästaren Gustafsson och Stockmakaren Lund Schweitzeri-idkaren Kjellbergs butik, hvarest de intogo förtäring och uppehöllo sig endast en kort stund. Utkomne derifrån mötte de tilltalade Arbetskarlen Carl Jonsson, hvilken vittnet igenkände, emedan han tjenat dräng i Husqvarna och denne yttrade, sedan samtal uppstått emellan honom och Lönnegren, angående de under dagens lopp förefallne oroligheter och spannmålspriserna, ”så sannt solen står på himmelen skall det gå i fullbordan hvad vi beslutat”. Förut afhörda vittnena Gustafsson och Hallberg, hvilka voro på längre afstånd från vittnet, när Carl Jonsson fällde berörde yttrande, hörde, utan att närmare uppfatta, detsamma och frågade derföre vittnet hvad Carl Jonsson sade, i anledning hvaraf vittnet för dem upprepade Carl Jonssons omvittnade uttryck.

Ånyo förekallade vitsordade Rustmästaren Gustafsson och Stockmakaren Hallberg senare delen af Lunds berättelse; hvarefter förhöret fortsattes med:

265:o Låssmedsgesällen Viktor Laurin: Under det vittnet och dess kamrat, till vittne åberopade Gesällen Englund, hvilka båda äro anställda å tilltalade Lönnegrens verkstad vid Husqvarna, Onsdags eftermiddagen den 26 September nästlidne år, voro sysselsatta med sitt arbete, inkom Lärlingen Anders hos Låssmeden Mollberg i Husqvarna på Lönnegrens verkstad och berättade dels att det var oroligt i staden, dels ock, under åberopande af ”helsningar” från sin mästare, att åtskillige arbetare från Husqvarna ernade gå till staden på aftonen. Englund, hvilken lyssnade till nämnde berättelse, och vittnet, som hade ärende till staden för inkassering af penningar och dessutom blifvit uppmanad af Lönnegrens hustru att söka förmå hennes man att återvända från staden, dit han tidigt på dagen afgått, begåfvo sig en stund derefter å väg och ankommo till Jönköping något före skymningen. Vid sin ankomst funno de i en utanför Handlanden Lindmans gård samlad, orolig och bullersam folkmassa, tilltalade Lönnegren, Lundström och Ahlin, hvilka gingo omkring i hopen. Sedan vittnet dröjt några timmar i staden och emedlertid sökt men ej träffat den person, af hvilken vittnet skulle kräfva penningar, gick vittnet kl. emellan 9 och 10 på aftonen tillika med Lönnegren och Låssmedsgesällen Palmqviet tillbaka till Husqvarna, under vägen hvartill de mötte till staden tågande soldater; och hade emedlertid Lönnegren icke haft några utlåtelser, som antydde att han deltagit i dagens händelser.

266:o Pipberedaren Magnus Löfqvist: Af förbiresande bönder hade vittnet erhållit underrättelse om de här i staden förefallna oroligheter, samt derföre af nyfikenhet och utan uppmaning af någon, jemte Pipfilaren Nygren, Onsdags aftonen begifvit sig till staden, dit de anlände kl. ½ 8. Utanför Lindmans hus var då en stor folkmassa församlad, som vittnet och Nygren gingo förbi, utan att deråt lemna någon uppmärksamhet, ehuru buller och oväsende förspordes. Vittnet, som uppehöll sig i staden till kl. 10 på aftonen, och emedlertid äfven var utanför vestra förstaden, sammanträffade slutligen i närheten af Slagtaren Lindgrens gård med Faktoriarbetarne Nils Magnus Eklund, Ödman, Skönborg och Blomstrand, der dessa och vittnet en stund lyssnade till oväsendet, som förorsakades af fönsterinslagningen i Handlanden Lindmans närbelägna hus och öfriga våldsamheterna, hvilka derstädes föröfvades, samt begaf sig i nämnde Faktoriarbetares sällskap hem före våldsamheternas slut och ankom till Husqvarna klockan 11.

267:o Låssmeden Edvard Löfgren: I ändamål att köpa bröd af f. d. Polisbetjenten Wadells hustru, och utan afseende derå att vittnet hört sägas att bud af förbiresande bönder framförts till Husqvarna med uppmaning till dervarande arbetare, att infinna sig i Jönköping, begaf vittnet sig dit eftermiddagen den 26 September. När vittnet ankom till Rosenlund hörde vittnet buller och oväsende från staden, men då vittnet anlände voro endast några få personer utanför Handlanden Lindmans gård. Vid besök sednare på aftonen utanför vestra förstaden träffade vittnet å en invid landsvägen i närheten af Häradshöfdingen Fricks egendom belägen åker vittnet Lundgren, samt varseblef något längre fram Pipberedaren Lundqvist med flera, som vittnet ej kunde erinra sig, hvilka uppehöllo sig bland buskarne derstädes. Sedan vittnet lyssnat en stund till bullret och stojet, som hördes från nämnde egendom, återvände vittnet, utan att hafva kunnat igenkänna någon af våldsverkarne, tagande vägen öfver backarne till staden, hvarest vittnet under ett uppehåll å torget såg en flock med störar försedda personer tåga förbi till östra delen af staden. Vittnet anträdde snart derpå hemfärden och gick bakgatan åt Östertull, utanför hvilken vittnet på hemvägen upphanns af Lundgren, Lundqvist och åtskilliga andra arbetare från Husqvarna, hvilkas namn vittnet numera förgätit.

268:o Stockmakaren Anders Blomstrand: För att möta sin husbonde Meurling, som väntades med ångfartyget från Stockholm, begaf sig vittnet ifrågavarande Onsdags aftonen ensam till Jönköping och upphann under vägen Ekvallarne, Skönborg och Ödman, i hvilkas sällskap vittnet anlände till staden. Sedan vittnet å det till staden den dagen ankomna ångfartyg haft tillfälle att göra sig underrättad derom att vittnets husbonde icke, enligt förväntan, var ibland de ankomna resandes antal, gick vittnet af nyfikenhet ett stycke utanför vestra förstaden, men icke längre än till de derutanför belägna ladugårdar, i närheten af hvilka vittnet fann mycket folk samladt samt dröjde ungefärligen ¼ timma. På återvägen derifrån varseblef vittnet en hop för vittnet obekanta personer, hvilka voro försedda med störar och tågade till staden, hvarifrån vittnet kl. omkring tio begaf sig i sällskap med Eklund och Löfqvist, som upphunnos utanför staden, till Husqvarna, efter att redan vid torget hafva skiljt sig från Ekvallarne. Om något bud till Husqvarnaboarne att komma till staden nämnde dag hade vittnet aldrig hört talas.

269:o Pipberedaren Isak Ekvall: Vittnet som icke heller hört talas om något bud till Husqvarnaboarne att komma till staden, gick aftonen ifrågavarande dag dit för att kräfva en fordran af sin i staden bosatta syster. Under sitt vistande derstädes såg vittnet tilltalade Lönnegren vara inbegripen i samtal med Herr Löjtnanten Broberg å Stora torget, samt uppfattade af samtalet att bemälte Löjtnant frågade Lönnegren om hans namn och om han vore stockmakare, hvartill Lönnegren genmälte, att han kunde uträtta litet af hvarje. Derjemte var vittnet också vid de af förut afhörda vittnet Stockmakaren Blomstrand omvittnade ladugårdar samt hade dervid gjort samma iakttagelser, som Blomstrand, i sällskap med hvilken och åtskilliga andra vittnet anträdde hemfärden, sedan vittnet och dessa från Slagtaren Lindgrens hus en kort stund betraktat fönsterinslagningen och öfrige våldsbragderna hos Handlanden Lindman.

270:o Pipberedaren Magnus Ekvall: Hufvudsakligen lika med sin bror Isak Ekvall.

271:o Låssmedsgesällen Johan Englund: Vid det af förut hörda vittnet Laurin omförmälda tillfälle kom den lärgosse han uppgifvit och berättade att oroligheter i staden utbrutit, samt att åtskillige arbetare från Husqvarna ernade sig dit, dock utan att, såvidt vittnet kunde fatta, framställa någon uppmaning till vittnet eller Laurin att medfölja. Emedlertid gingo både vittnet och Laurin till staden, vittnet för att köpa ljus. Under sitt vistande i staden, der vittnet icke var längre åt vester än vid Stora torget, befann sig vittnet vid Handlanden Hanssons salubod, då uppmaningen ställdes till den utanför Handlanden Lindmans närbelägna gård församlade folkhop att åtskiljas. Efter det vittnet å torget träffat tilltalade Lönnegren, samt för honom anmält hans hustrus önskan att Lönnegren snart måste förfoga sig hem, samt derjemte besökt sin i staden bosatta syster, begaf sig vittnet å väg hem, men stannade en stund utanför Handlanden Hanssons bod, der Pipberedaren Lundgren och hörda vittnet Lundqvist jemte flere arbetare från Husqvarna vid vittnets ankomst befunno sig, samt betraktade en stund de våldsamheter, vilka då föröfvades mot Lindmans hus, men igenkände icke någon af våldsverkarne.

272:o Pipberedaren Carl Ödman kände icke någon till upplysning i saken föranledande omständighet.

273:o Hemmansbrukaren Peter Magnusson i Yxenhaga och

274:o Hemmansbrukaren Peter Larsson i sistnämnde hemman kunde icke meddela någon upplysning i saken.

275:o Konstförvandten August Ekholm: Då den upproriska folkhopen, aftonen den 26 September nästlidne år, första gången var samlad utanför Handlanden Lindmans hus, yttrade en person, som var mycket lik tilltalade Pantzar, till vittnet de ord, hvilka förut afhörda vittnet N:o 47 Lundsten omnämnt, samt begaf sig derefter, på sätt samma vittne jemväl berättat, in i folkhopen och ropade, när hopen i detsamma började hurra, ”så skall det låta”.

276:o Sergeanten August Håkansson, hvilken, jemte nästa vittne f. d. Artilleristen Per Ljungqvist, blifvit, på begäran af tilltalade N:o 43 Abraham Ljungberg, inkallad: Sedan på aftonen den 26 September nästlidna år 6 eller 7 arbetskarlar ankommit till det Arbetskarlen Widlund tillhöriga hus, hvars öfra våning vittnet då bebodde, samt inlåtit sig i samtal med Widlund, som utkallades, inställde sig jemväl tilltalade Ljungberg och utfor i mycket häftiga ordalag mot Widlund, den han bland andra oqvädingsord äfven kallade ”landsförrädare”, ”bof”, ”skurk” m. m. samt skuffade honom flera gånger för bröstet; allt med afseende derpå att Widlund köpte upp smör, hvilken handel Ljungberg såmedelst ville afskräcka Widlund från att fortsätta. Som vittnet enligt hvad förut är nämndt bebodde öfra våningen af huset och befann sig derstädes vid sagde tillfälle, kunde vittnet icke höra hvad de öfriga arbetskarlarne yttrade, enär desse talade i lägre ton än Ljungberg.

277:o F. d. Artilleristen Per Ljungqvist: Vid det af Sergeanten Håkansson omvittnade tillfälle hörde vittnet tilltalade Ljungberg, omgifven af några arbetskarlar, i häftiga och oqvädande ordalag förebrå Widlund, som stod i porten till sitt hus, för det Widlund köpte upp smör. Denne svarade i anledning deraf något, som vittnet icke uppfattade, men förmodade hafva innehållit löfte att ej vidare befatta sig med dylik handel, hvarefter Ljungberg, under yttrande ”det är ej värdt att lita på hvad du säger, du landsförrädare!” knuffade Widlund för bröstet och tillade ”nu har jag sagt dig sanningen.”

77:o Poliskonstapeln Carl Larsson: Vittnet vidhöll sin den 30 sistl. Oktober afgifna berättelse med den förändring: att vittnet vid närmare eftersinnande icke kunde bestämdt intyga, att tilltalade Sjö var närvarande i den folksamling, som Tisdags aftonen, den 25 nästförutgångne September, förde oväsende utanför Handlanden Lindmans hus, utan var det tilläfventyrs Carl Petersson, men att endera af bemälte tilltalade befann sig i folksamlingen vid nämnde tillfälle, derom var vittnet fullkomligt visst.

278:o Låssmedsgesällen Carl Gustaf Palmqvist: Vittnet som Onsdags aftonen den 26 September sistl. år kl. emellan 4 och 6 begaf sig till staden i ändamål att köpa jern, var närvarande vid den kl. 6 eller 7 utanför Handlanden Lindmans hus församlade oroliga folkhop, i hvilken anklagade Lundström befann sig samt hörde denne genmäla Herr Borgmästarens ljudeligen framställda uppmaning till hopen, att skiljas och gå hvar till sitt, med följande ord: ”den är väl ställd, som har sina ärenden uträttade, men jag har ett igen och det är kanske många, som hafva flera”. Det uppträde som sednare på aftonen föreföll vid bemälte handlandes hus då fönsterna inslogos, betraktade vittnet från Handlanden Hanssons närbelägna gård, i grannskapet hvaraf vittnet och förut afhörda vittnena Ödman, Lundqvist och Sven Johansson vid samma tillfälle uppehöllo sig, utan att på något sätt deltaga i nämnde våld.

Berättelserna upplästes för och vidhöllos af vittnena; hvarefter häktade Skräddaren Lundberg ingaf en skrift, deri Lundberg sökte ådagalägga att han för sin del icke haft skäl att vara missnöjd med de höga spannmålspriserna och följaktligen icke heller anledning att deltaga uti nu ifrågavarande deraf föranledda oroligheter, hvilken skrift skulle åtfölja ransakningshandlingarne.

Då vidare ej förekom till anteckning

Afsades.

Ransakningen uppskjutes till nästa Tisdag, den 15 i denna månad kl. 10 f. m., då de på fri fot varande tilltalade skola personligen tillstädeskomma, vid förut stadgadt äfventyr af hemtning, samt de häktade till inställelse inför Domstolen åter afhemtas från Länsfängelset, dit de nu återfördes.

År och dag som ofvan. In fidem
Fr. Öqvist.

←  Den 28 December 1855

Upproret i Jönköping den 25 och 26 September 1855 Den 8 Januari 1856

Den 15 Januari 1856  →