Upsala kyrkogård

Upsala kyrkogård av Carl David af Wirsén

Dikten ingår i sviten Visor, romanser och ballader

Upsala kyrkogård.

Stundom jag trår tillbaka
Än till de tysta gårdar.
Minnenas genier vaka
Där kring de ädles vårdar,
Skönt är i aftonljus
Gästa de dödes hus.

Tänkarn, som frågor klarat,
Forskarn, som träget spanat,
Skalden, som uppenbarat
Mycket, som andra anat,
Alla här lagt sig ned,
Lugnt i förtrolig fred.

Här invid Geijers läger
Midt i det stumma rike
Häfdernas ängel säger:
Skåden I än hans like
Än Hygiea mild
Vaktar vid Hwassers bild.

Lindarnas blommor falla
Fagra och sommarljusa,
Ljuft deras dofter svalla,
Kvällens zefyrer susa
Blidt, där du slumrar from,
Drömmande Atterbom!

Tycks här ej humorns dager
Regnbågsomglittrad ila?
Hägrar ej Latiens lager
Här, där du gått till hvila,
Romerske Törneros –
Tankeleksvirtuos?

Nordiske Plato, gärna
Går jag till dig vid kullen.
Ensam en mäktig stjärna
Sprider sin glans på mullen,
Fläktar från joniskt haf
Tränga till tänkarns graf.

»Suckar» ej än »ur skogen»
Suck till förtroget sinne?
Klassiskt fulländad, mogen,
Talar till tacksamt minne
Än ur sin medaljong
Malmström om ädel sång.

Böttiger! Trånadsveka
Vindar till griften svinga,
Stilla ditt bo de smeka,
Bud från Vaucluse de bringa.
Fåglar i almens topp
Fåglarnes skald sökt opp.

Helgade ort! Jag stakat
Bidade hvilostaden
Här, där en bror bevakat
Redan min plats i raden;
Broder, en gång väl mött!
Snart har jag gått mig trött.

Väl jag det vet, att höljen,
Skal blott, här lagts tillhopa;
Ja, men af minnen följen
Här till min tanke ropa.
Upsala kyrkogård,
Skänk mig en enkel vård!