1.
Ur stormarna ser jag en avlägsen hamn,
Dit kärleken blinkar så blid;
Den bjuder båd' ära och sällhet och namn,
Men först efter utkämpad strid.
2.
Mig möter så ofta på vandringen här
Lekamlig och andelig nöd,
Men Jesus, som mig och mitt elände bär,
Han är och förbliver mitt stöd.
3.
Min Jesus, han mättar min hungrande själ
Och tröstar i sorgernas natt;
Han har mig gjort fri från att vara en träl
Och blivit mitt liv och min skatt.
4.
Den skatten långt mer än all världen är värd,
O, må jag blott fatta den så,
Att kronan, som mig utav nåd är beskärd,
Med honom jag en gång må få!
5.
Du fåfänga värld med din lycka så arm,
Ej mer du bedåre nu mig!
O Jesus, min vän, med din kärlek så varm
Drag städse mig närmare dig!
6.
När döden mig rycker i graven med sig,
Gjut olja i lampan, att jag
Ej fåvitskt blir utstängd för evigt från dig!
Men håll mig beredd till din dag!
