Utkiken/En vår-morgon
| ← Hemvandringen |
|
Den första vår-seglatsen → |
En vår-morgon.
id en liten bäck som bullrar
Ligger jag förnöjd och glad,
Och min lilla corpus kullrar
I ett riktigt rosenbad.
Fjärilar och sländor leka,
Glänsande i morgonsol'n.
Muntert mig på näsan peka
Sippan och violn.
Liten talltrast står och bockar
Med sin flöjt på lummig gren.
Vinden fattar mina lockar
Och friserar om tupén.
Västen öppen, barmen naken,
Utan hatt och paletå —
Det gör ingenting till saken,
Det ser ingen på.
Fritt må vindarna mig lufva,
Fritt må jag bli brun om hyn!
Hufvudet på gräsets tufva,
Benena rätt opp i skyn!
Jag natur'n vill njuta bara
Ända i dess djupa grund.
Låt mig glad och tokig vara
Blott en liten stund.
Orren spelar på sin lyra,
Ekorr'n uti björken gnor.
Mjukatjenare, herr: Myra!
“Får jag lof att säga bror?”
Ingen under att du stånkar:
Släpp den här och gå din kos!
Säg, när denna stock du kånkar,
Hvem du tjenar hos!
Virtuos på kam och giga,
Göken gal i granens topp.
Liten knubbig Nyckelpiga
Svänger sig i röd salopp.
Hvar bor du, min lilla tärna,
Hvem har jungfruns kappa sytt?
Hvart kan hon som längst sig ärna?
Fick jag svar? jo pytt!
Nej! nu börjar solen titta,
Allt för nitisk i sitt kall.
I din skugga låt mig sitta,
Söta gamla farbror Tall!
Endast för att se på våren
Har jag hit i skogen gått.
Farbror är väl bra till åren,
Farbrors hår är grått!
Kraftfull tycks ändå hvar sena,
Fastän håret blifvit tunnt.
Men låt bli! hvad skall det tjena
Kasta ner så mycken strunt.
Är det farbror sjelf som måttar?
Är jag kanske till förfång?
Kors! jag tror att farbror spottar
Tuggbussar, fi donc! —
Ack, natur! när får jag möta
Dig igen med lif och själ?
Ty jag måste hem och sköta
Mina pligter nu, farväl!
Jag ditt glada sällskap saknar
Under dagens bråk, min vän!
Nästa morgon, då jag vaknar,
Kommer jag igen.
