←  Kapten Ruff
Utkiken. Poetisk kalender för 1857
av Elias Sehlstedt

Till en Tullkarl
Tröst  →


[ 57 ]

Till en Tullkarl.

Vid hans dotters bröllop å Blidö gård. 1856.


J
 gode herrar, svenske män, m. m.!
Jag fått i uppdrag här att proponera
En bröllops-skål, en skål, som är oss kär:
För brudens pappa — vi ha mannen här.
Djerf och förfaren uppå vikings-tågen,
Kusin med stormen, fosterbror med vågen,
Han pejlar djupet ifrån trakt till trakt,
Och kronans flagga svajar på hans jakt.
Han trotsar hafvet, bränningar och brotten.
Det fins ej sten på hela Kanholms-botten,
Som han ej känner i den vilda elf,
Så väl som om han hade: gjort den sjelf.

[ 58 ]


Han skyr ej mörkret ens: han har som katten
Tullögon, som han ser med midt i natten;
Och mellan skär och sund han ofta sam,
Der faen med kompass ej hittar fram.
Tvärsäkert styr han, hittar väl passagen,
Och vet nog vägen — hvar han tar fastagen.
Han klämmer till ibland på brottets ban' —
Förbrytarn rymmer, blir Amerikan.
Och ryktet säger, att lur'ndrejar-hären
För halfva sekel har han skrämt ur skären.
 
Se nu på gubben, hur han står förnöjdt
Med hvita pannan och med bruna kinden.
Han har i dag med fröjd sin jakt förtöjt
Och gigat seglena ihop för vinden.
Han ligger stilla, går ej öfver stag,
För motvind ingen oro honom qväljer:
Det skotas: ej, det pumpas ej i dag;
Vi i dess ställe pumpa hans buteljer.
 
Se huru grönt och härligt Blidö står,
Och glada foglar uti träden sjunga.
Så må dess lundar framgent, år från år,
För dagens brudpar sina kronor gunga!
Och må dess timglas vara lyckligt stäldt,
Och trefnan's brasa uppå härden flamma;

[ 59 ]

Och när de mogna, dessa åkerfält,
Må frid och lycka mogna med detsamma!

Det fins i verlden många falska bud,
Och verldens visdom mången lärdom ljuger.
Men tänka suwndt och ha sitt hopp till Gud,
Det är och blir ett vishetsbud som duger.
Då mannen, ledd utaf förståndets ljus,
Sin åker plöjer, sår och ser om hästen,
Och qvinnan stökar flitigt inom hus,
Så gör, med Guds hjelp se'n, vår Herre resten.

Skål, gamle Viking! låt pokalen gå!
Det rör oss ej hvad bröllopet kan kosta.
Vi kommit mangrant, och var säker på,
Att källarnyckeln ej i dag skall rosta.
Ty frid och fröjd är dagens ändamål,
Och fryntligt må du bröllops-vinet tappa.
En annan gång vi dricka morfars skål,
Nu tömma vi en skål för brudens pappa!