Väx fort! väx fort! (Sånger till Hulda)
| ← Du |
|
Sväfva flicka! → |
Väx fort, väx fort &c. &c.
Väx fort, väx fort i kärlek för det rätta,
Och se din lefnad skall bli glad och fri;
Då skall ej stunden blott brodera nätta,
Alen äfven sköna tankar deruti.
Må icke smickrets lumpna vishetslära,
Som går med sminkad kind kring jorden än,
Må icke dagen, med sin lögn till ära,
Eröfra dig, du är för god för den.
Tro ej, att qvinnan skaptes blott att trolla
I rosigt skämt hvart enda ödets kast:
Hon har också ett lif att upprätthålla,
Och äfven hon bör vara vis och fast.
Den rätta vishet är ej mörk, som mången
Svagögdad höglärd tyckes den förstå;
Den är ju ljusets vetenskap och Sången
Och Den: Från solen stamma båda två.
Väx fort, som nu: ett Eden i ditt hjerta,
En rotfast himmel i ditt rika bröst,
Och darra ej — för sorgen, med sin smärta,
Och ej — för döden, med sin domar-röst.