Vår stad, vår stad, vår hufvudstad!
Ljud högt, o dyra ord!
Ej finns ett land, en brunn, ett bad
På någon geografisk grad
Så älskligt som på Svea jord
Vår hufvudstad i Nord.
Vår stad är treflig, skall så bli,
Om trefnad du begär.
Ej far en fremling här förbi:
Han stannar, tänker, han som vi,
Att denna stad bland skog och skär
En kuku-stad dock är!
Hur kärt är ej vårt Norrströms brus
Med sina gösars språng!
Vår Strömparterr med popplars sus
Kaskader med elektriskt ljus!
Allt, allt finns här i punsch som sång,
Som rört oss mången gång.
Här spörjs ej afund eller strid,
Här tycks hvaren ha nog.
Man frihet har och godt om tid;
Och ingen fäster sig dervid,
Om man i samqväm som på krog
Tog mer än man fördrog.
Hvem täljde våra nöjens tal,
Som denna stad bestod.
Hvarenda dag middagar, bal,
Teatrar, vattenlednings-sqval,
Konsert, maskrad och lust och mod
Och lejon — i hvar bod!
Och hvarje dag som här förflöt
Enformig aldrig var.
Än ses gardister med musköt,
Än en armé af Smålands-nöt,
Parader, lifgardist, husar,
Trumpinnar och standar.
Här är så mycket smått och godt,
Som lyckan oss beskärt:
Hvad ha vi ej för kungaslott!
Museer, stoder ha vi fått;
Vårt Opris är beundransvärdt
Att vara dyrt — men kärt.
Ej finns ett folk i något land
Så skyddadt såsom här.
Tornväktarn med sin lur i hand
Beskyddar oss för eld och brand
Och ropar ut hvad klockan är
Att lindra vårt besvär.
Och fördes vi till månans glans
Att bo uti det blå,
Och bjödos vi till soln på dans,
Och ingen punsch och krog der fanns;
Vi skulle hit få brådtom då
Att hufvudstupa gå.
O stad på tvenne sjöars strand,
Som Birger Jarl har bygt!
Här fattas oss ej minsta grand,
Polisen har vårt väl om hand,
Och Drätselkommission ej skyggt
Att hålla rent och snyggt.
Du stad för både själ och kropp,
»Stå stark» i sekler mång'!
Du är mitt ljus, min fröjd, mitt hopp:
Tag ej min visa illa opp.
Jag klyfver näbb för sista gång,
Om du försmår min sång.
