Vadstena (1400-talet)
|
| Dikten ingår i sviten Visor, romanser och ballader |
Vadstena.
(Fjortonhundratalet)
Ej världens ära, gods och pris
Må fresta längre Guds novis,
Hon lefva skall i bön och bot
Och hemta tröst vid altarfot.
En graf skall jämt här öppnad stå,
Dit dagligt alla systrar gå,
Där de profundis sjungas skall,
Ty snart vår pröfvotid är all.
Vid kyrkans ingång står en bår
Att vittna, hur vårt lif förgår.
Af jord du är, du blir till jord,
Så tänk, och lyss till Herrens ord!
Här växe upp i klostergård
En helgad krets i moders vård,
Den bäre Kristi ljufva ok
Och Kristi sår på hufvuddok!
Hit skola höge herrar fly
Från örlog, storm och vapengny.
Åt drottningshjärtans djupa ve
Birgittas hus skall lisa ge.
För munk och nunna kyrkan här
Gemensamt öppen fristad är,
Dock vistes de i skilda kor,
Att vådan ej må varda stor!
En nunna må vid nära död
Af munkehand få Herrens bröd.
De annars vandre hvar sin stråt
Och mur och lås dem skilje åt!
Här aktas gull för ingenting,
Du klara klosterklocka, ring,
Ring in till bot, ring in till bön
Och säg, att armods lott är skön!