1.
Vem gjorde skyn så klar och blå
Och ängens mark så grön?
Vem lärde blomman dofta så
Och le i skrud så skön?
Vem har väl fågeln vingar skänkt
Och lärt en sång så klar?
Vem har de rika färger stänkt
På fjärilns vingepar?
— Det var vår fader och vår Gud.
O, sjung hans namn med glädjeljud!
2.
Vem lät i himlens höga sky
Den sköna solen le,
Som strålar varje morgon ny
Och gläder allt vi se?
Vem skänkte månens milda glans
Åt nattens dunkelhet?
Vem gav den gyllne stjärnekrans
En sådan härlighet?
— Det var vår fader, mild och god.
O, sjung hans namn med nyfött mod!
3.
Vem gjorde berg samt kullar små
Och källor i vår dal?
Och hjordar, som på bergen gå,
Och vinden ljuv och sval?
Vem har väl skapat dig och mig?
Vem skänkte kropp och själ
Att i hans godhet fröjda sig
Och vinna evigt väl?
— Det var vår fader och vår Gud,
O, sjung med tacksamt hjärtas ljud!
