1.
Vi läsa i Bibeln de heliga ord,
Att Gud genom spenabarns mun,
Af nåd har beredt sig ett lof på vår jord,
Som nedbryter tviflares grund.
2.
Den kraft de små få då i enfaldig bön,
De träda till Frälsaren fram,
Den böjt mången fader och frälst mången mor,
Och gjort mången ulfvar till lam.
3.
Jag hörde en gång om en drinkares hem,
Fans väl denna makt i hans hus?
Ja, Herren till pris, det fans dock der en lem,
Som var i familjen ett ljus.
4.
Ett barn i familjen, en gosse det var,
Som stilla för Herren föll ner,
Han bad:"Jesus kär, mig behåll alla da'r.
Och fräls i vårt hus ännu fler."
5.
När fadren det hör se han skyndar åstad,
Upprättar sin bedjande son
Och säger så grymt: "Om du mer faller ner,
Så skall du få gå härifrån".
6.
"Så länge jag lefver jag beder för dig
mins detta min älskade far!
Vill Gud med sitt öra till mig böja ner
Så nog på min bön ger han svar.
7.
Han samlar ihop hvad han eger och har
Att säga sin moder farväl.
Men fadern han står der med spejande blick,
En makt syns beherska hans själ.
8.
Men modern hon trycker sitt barn till sitt bröst
Och frägar, hvarthän skall du gå?
"Jag vet icke det; men då Gud är min tröst,
Blir alla försakelser små."
9.
Han hinner ej längt ifrån hemmet förrän
Hans fader i hast skyndar ut,
Och ropar: "Mitt barn, o, mitt barn kom igen!
Jag böjs av ditt fasta beslut."
10.
Och gossen han skyndar tillbaka och ser
Hvad Herren med drinkaren gjort:
Han såg han var fången, men ville bli fri
Och öppen stod fängelsets port.
11.
Ja, sida vid sida de nu falla ner,
I hemmet, i himlen blir fröjd:
Nu stå de der båda i Frälsarens led
Och tåga mot hemmet i höjd.
