[ 275 ]

Vid ett barns död[1].

     Så har du gått
     Så var du blott
En flygtig gäst på jorden!
     Med dödens bud
     Du af din Gud
Från oss är hemtad vorden.

     Hvem ser, hvem vet
     Den hemlighet,
Som grafvens portar dölja?
     Ej på din färd
     I ljusets verld
Vårt öga kan dig följa.

     Dock veta vi,
     Att glad och fri

[ 276 ]

Du lefver ofvan gruset.
     Din herde kär
     Åt dig beskär
Din arfvedel i ljuset.

     I dopets våg
     Du redan låg
Uti hans famn begrafven,
     Der hvilar du
     I skydd ännu
Af trogna herdestafven.

     Sitt späda lam
     För herden fram
En gång ur hvilans sköte.
     O, må vi då
     Med fröjd uppstå
Och skynda till ditt möte!

1868.


  1. Detta stycke författades kort före E. Björcks sista sjukdomstid och är troligen det sista.