Vik ej ur mitt hjärta
|
| Med tonsättning av Oscar Ahnfelt, 1850. Förekom som sång nr 318 i Hemlandssånger (1891) under rubriken "Kärleken / Helgelsen". Också publicerad som nummer 558 i sångboken Lova Herren (1988) under rubriken "Trons liv / Guds barn i bön och efterföljelse". |
1.
Vik ej ur mitt hjärta,
hälsosamma smärta,
andens fattigdom.
Säg mig mina brister,
att jag aldrig mister
nådens rikedom.
2.
Vandringsman på jorden,
fatta djupt de orden:
Blott som arma, små
nåden vi erfare.
Gud, den underbare,
har beslutat så.
3.
Blir du självbelåten
är du re’n från stråten
som till livet bär.
Endast de elända
söka och använda
vad oss givet är.
4.
Hellre må du ligga
uti stoft och tigga
nåd i Jesu blod
än att självrättfärdig,
helig, stark och värdig,
hava tröst och mod.
5.
Hellre syndbelastad,
under domen kastad,
fallen och oren.
Publikan och sköka
kunna Jesus söka
förr än farisén.
6.
Milde Gud, bevara
mig från denna fara:
självrättfärdighet!
Men i Kristus giv mig
tröst och kraft och bliv mig
du all salighet!
7.
Att i trone salig
ändock ha otalig
brist och skröplighet,
visst är det bedrövligt,
men det är behövligt
se sin uselhet.
8.
Må jag alltid känna,
hur jag uti denna
intet alls förmår;
men ej heller glömma
Jesu hjärta ömma,
Jesu blod och sår.
9.
Uti dem allena
tusende orena,
arma syndare
funnit nåd och rening
genom trosförening
med sin Frälsare
10.
Högst eländig är jag,
men i Kristus bär jag
dock en härlig skrud.
Vita dräkten gör mig,
då den nu tillhör mig,
helig inför Gud.
11.
Den, som såled’s krossad
fått sin själ förlossad
ur dess träldomsband,
räds dock än sitt hjärta,
känner synd med smärta,
trängtar till sitt land.
12.
Falska andar ströva
själens skatt att röva,
strida jämt om den,
lägga fina snaror,
tusen dolda faror
omkring vandraren.
13.
Jesu, var då nära!
Värde själv du bära
lammen i din famn!
Sköt din hjord, den klena,
släpp den ej allena!
Herde är ditt namn.
14.
Skydda mig för världen,
jag är rädd för flärden,
jag är rädd för mig.
Den till Jesus hunnit
har väl vägen funnit
men kan irra sig.
15.
Tron, det helga, höga,
underbara öga,
stärk nu i min själ.
Äkta pärlan klara
väl åt mig bevara
till mitt högsta väl.
16.
Nådens verk du live,
regn och sol du give,
följ vad sätt du vill,
blott du så mig förer,
att till slut mig hörer
himmelriket till!
Text: C. G. Cassel(?) 1843, bearb. C. O. Rosenius 1850