Alla fäders första far
I den sälla blomsterparken
Naken som en apa var,
Åt och sof på bara marken ...
Der gick alla skönas mor
Utan linne, stubb och skor.
Utaf ortens fält och trän
(Gud välsigne hela grödan!)
Som de andra djur och fän
Fick det arma paret födan:
Deras kost på daglig stat
Var en evig grönsallat.
Bara vatten fans för törst –
Märk, godt folk, hvad härlig gamman!
Djur med klöfvar och med borst
Drucko med dem friskt tillsamman.
Ingen anade den skatt,
Som fördold i drufvan satt.
Nej, i våra nya dar
Bättre paradis man känner.
Stubb och kjortel hustrun har,
Rock och skor de äkta männer.
Helt beqvämligt herrn och frun
Hvila nu på ejderdun.
Kokt och kryddad är vår mat,
Vi ha vin och fulla bålar,
Vi ha tallrikar och fat,
Valda gäster, glada skålar,
Gäster uppå tvenne ben,
Skålar gjorda af Franzén.
Tillstå skall nu hvar en vis,
Om han blott vill tala ärligt,
Att det fordna paradis
Var så föga gladt och härligt.
Härligare är vårt lag ...
Granne, drick – nu dricker jag!
