Visor, romanser och ballader/Consuelo
← Det tyngsta |
|
Cypress och lager → |
Consuelo.
Onda ord, som såra,
Fagra ord, som dåra,
Gjort dig ondt, o ande stark och vek!
Ord med hemligt gift i granna skålar,
Ord af törnetagg och hvassa nålar,
Ord, som gömma dolkar under smek,
Gjort din panna fårad och din kind gjort blek.
Fagra ord, som dåra,
Gjort dig ondt, o ande stark och vek!
Ord med hemligt gift i granna skålar,
Ord af törnetagg och hvassa nålar,
Ord, som gömma dolkar under smek,
Gjort din panna fårad och din kind gjort blek.
Goda ord, som lugna,
Fagra ord, som hugna,
Skall af mig i gengäld rikt du få.
Ord, som likna dagg på törstig blomma,
Har jag kvar åt dagar glädjetomma,
Ord, som göra himlen åter blå,
Ord, som visa, att min själ kan din förstå.
Ord, som allvar tala,
Ord, som ömt hugsvala,
När dig hatets gadd har träffat nyss,
Vill jag dig så innerligt förära.
Göm ditt hufvud mot min skuldra nära,
Stora barn, till tröstarinnan lyss,
Tills att äfven hon förstummas vid din kyss!
Ord, som ömt hugsvala,
När dig hatets gadd har träffat nyss,
Vill jag dig så innerligt förära.
Göm ditt hufvud mot min skuldra nära,
Stora barn, till tröstarinnan lyss,
Tills att äfven hon förstummas vid din kyss!