Visor, romanser och ballader/Ekar och murgrön

←  Ekar och hagtorn

Visor, romanser och ballader av Carl David af Wirsén Ekar och murgrön

Klockljud i dimma  →

Ekar och murgrön.

Borgholm.

Stilla gång, som fordom var allfarvägen, 
Nedom Borgholms tronande höjd belägen,
Nu du öfverväxes af gräs som spirar,
Grön den trollring är du kring borgen virar.

Här förutan ljud sig förlora stegen,
Här bor friden drömmande djup, förtegen.
Här är helig tystnad, ty sällan vindar
Nå det gördelband du kring åsen lindar.

Rikt på ömse sidor i leder täta
Gröna ekar stå. Kring hvar stam sig fläta
Murgrönsrankor segt, som i troget sinne
Fast, oslitligt nitas ett älskadt minne.

Stilla gång! Här vandra jag kan i timmar
Medan mildradt ljus mellan trädan glimmar,
Ensamheten oron till hvila söfver,
Som ej världens skvallrande glam behöfver.

O mitt slutna hjärta, ej mer, ej mera,
Stundens sällskapssorl kan din rymd regera,
Allfarväg du blir ej för dagens tycken,
Stumt du vägrar lyssna till nutidsnycken

Se, på forna fröjder nu gräset spirar,
Se, kring trötta trädet sig murgrön virar!
Trogna murgrön, hölj mina sista skiften!
Gräs, gif bästa grönskan! Den trifs på griften.

---