←  Ekar och hagtorn
Visor, romanser och ballader
av Carl David af Wirsén

Ekar och murgrön
Klockljud i dimma  →


[ 226 ]

Ekar och murgrön.

Borgholm.


Stilla gång, som fordom var allfarvägen, 
Nedom Borgholms tronande höjd belägen,
Nu du öfverväxes af gräs som spirar,
Grön den trollring är du kring borgen virar.



[ 227 ]Här förutan ljud sig förlora stegen,
Här bor friden drömmande djup, förtegen.
Här är helig tystnad, ty sällan vindar
Nå det gördelband du kring åsen lindar.

Rikt på ömse sidor i leder täta
Gröna ekar stå. Kring hvar stam sig fläta
Murgrönsrankor segt, som i troget sinne
Fast, oslitligt nitas ett älskadt minne.

Stilla gång! Här vandra jag kan i timmar
Medan mildradt ljus mellan trädan glimmar,
Ensamheten oron till hvila söfver,
Som ej världens skvallrande glam behöfver.

O mitt slutna hjärta, ej mer, ej mera,
Stundens sällskapssorl kan din rymd regera,
Allfarväg du blir ej för dagens tycken,
Stumt du vägrar lyssna till nutidsnycken



[ 228 ]Se, på forna fröjder nu gräset spirar,
Se, kring trötta trädet sig murgrön virar!
Trogna murgrön, hölj mina sista skiften!
Gräs, gif bästa grönskan! Den trifs på griften.